Anm. I Schroderus Dict. 166(c. 1635) anföres adj. nampner, översatt med lat. nominis eiusdem.
Etymologi
[fsv. nampne, m., motsv. d. navne, m. l. n., nor. namne, isl. nafni, m. (jfr nafna, f.), mnt. genamne, mht. genamne, genanne, fht. ginamno, med i nordiska spr. bortfallet gemenskapsbetecknande prefix ga-; avledn. till NAMN]
person som har samma (för- l. efter)namn (som ngn annan); stundom äv. om djur, ting, ort o. d. med samma namn l. benämning (som ngt annat l. ngn annan); jfr KAJMAN, sbst.1 LPetri DialMess. 136 b(1542). Runius (SVS) 2: 124(1712). Har jag någon frägd, så blir den aldrig hos klokt folk deraf minskad, at jag har en elak namne. Dalin Arg. 2: 418(1734, 1754). Östra Aros antog mycket snart namnet Upsala, och dess namne fick heta Gamla Upsala. NF 5: 864(1882). Michanek o. Krusenstierna Beebe Fiske 91(1939: namnar, pl.). jfr: Namne .. Qvidam Svecorum kajmann vocant. Hof DialVg. 212(1772).
