publicerad: 1947
NED, adv. ssgr (forts.): NED- (resp. NEDER- l. NER-; jfr anm. sp. 262) -FÖRA, -föring, -förning (numera mindre br., BeskrExCav. 1695, s. 13, Ling Regl. 2Bil. 4 (1836)), -försel (numera mindre br., VDAkt. 1706, nr 170, Östergren (1933)). [y. fsv. nidhföra (SthmSkotteb. 2: 32)]
1) till 1, 2, 3; jfr föra 1, 2, 3, 4. RP 6: 258 (1636). Berörde Persedlars och sakers nederförande ifrån upsala Till Flötsundh. HovförtärSthm 1696 A, s. 1570. Man nedför .. gasledningsrör i borrhålet. TT 1872, s. 309. Fennia XII. 9: 5 (1896).
2) (föga br.) till 4: neddraga. Thorsgatans nedförande till norra bantorget. SD(L) 1895, nr 325, s. 1.
4) (numera bl. mera tillf.) bildl., till 8 (a). Ehrenheim Phys. 1: 13 (1822). (Linnés skola) har genom flera generationer i de flesta fall otvätydig blifvit nedförd till våra dagar. Fries BotUtfl. 1: 169 (1843). —
(13) -GASA, -ning. i sht i p. pf.: täckt med (strids)gas, som fått en större l. mindre kvantitet (strids)gas på l. i sig. SvUppslB 23: 1149 (1935). Nedgasade persedlar få icke införas i skyddsrummet utan föregående sanering. Hemskydd. 81 (1939). —
(1) -GIVA, -ning.
1) i sht sjöt. lämna l. räcka l. släppa ned (ngt); i sht med avs. på tåg, tross o. d. Linc. Y 4 b (1640: Nedergiffning). Ginorna nedgifvas till flåten. Frick o. Trolle 119 (1872).
2) (†) refl.: rinna ned o. d. Thet Phlegmatiska blodhet, som sigh aff hiernan nedhgiffuer. BOlavi 26 a (1578). —
-GJUTA, -ning.
1) (numera nästan bl. i vitter stil) till 1, 3: låta (en vätska) rinna l. strömma ned, låta (rägn) falla; äv. allmännare: hälla l. ösa ned (ngt); ofta mer l. mindre bildl.: låta (ngt) flöda, utgjuta (ngt); jfr gjuta, v. 1. Spegel GW 101 (1685). Herren nedgjuter öfver din boning sin rikeliga välsignelse. Wallin 2Pred. 3: 33 (1815). särsk. (†) refl.: strömma l. rinna ned, falla ned; äv. bildl.: flöda ned, utgjuta sig. Bergklint Vitt. 275 (1779; bildl.). (Den helige ande) nedgjuter sig såsom en .. dagg i edra själar. Bring Högm. 225 (1862).
2) till 3: hälla en flytande massa (smält metall o. d.) i en form l. dyl.; äv. bildl.; jfr gjuta, v. 2. Ett christligt lif, nedgjutet i de strängt Lutherska formerna. BL 6: 365 (1840). TT 1897, Byggn. s. 76.
3) i sht tekn. till 12 b: smälta ned. Björkman (1889). (Klostret sände) 300 pud brons från sina nedgjutna klockor. Ahrenberg Männ. 6: 174 (1914). —
-GLIDA, -ning.
1) till 1, 3, 5, med person- l. saksubj.: glidande förflytta sig ned. SP 1792, nr 248, s. 2. (Njur-)stenens nedglidning i blåsan. Wistrand Husmed. 251 (1840).
2) bildl., till 8 (a): sakta falla o. d. En nedglidande och stigande ton. Wrangel Dikten 142 (1912). —
(1) -GLOPPA, v. (neder-) (†) om snö o. d.: falla ned i form av (snö)glopp. Spegel GW 68 (1685). Dens. 441 (1712). —
1) (mera tillf.) intr., ss. vbalsbst. -ning, nedträngande (till ngt) gm grävning; grävning för att åstadkomma en fördjupning i marken o. d.; äv. konkret: fördjupning grävd i marken. TT 1874, s. 62. Själva graven utgöres av en enkel nedgrävning i grusen 0,5—1 m. djup. SvFolket 1: 70 (1938).
2) tr.: gm grävning bringa (ngt) ned (i ngt, särsk. i jorden) l. mylla ned (ngt) så att det blir helt övertäckt; anbringa (ngt) i en för detta ändamål grävd fördjupning i marken o. övertäcka det med jord o. d., begrava. Syr. 20: 30 (öv. 1536). En gammal Hwsfadher .. sadhe sigh haffua nedgraffuet en stoor Skatt vthi sin Wingårdh. Balck Es. 209 (1603). Vid gödsling utföres gödseln på trädgårdslanden helst om hösten och nedgräfves genast. HbTrädg. 1: 67 (1872). särsk.
a) med refl. obj.: gräva en håla o. d. i ngt o. gömma sig i den; tillf. äv. om sak: tränga ned (i ngt) så att den helt döljes o. d. Öfverhufvud vistas Tobisen blott på sandbotten, i hvilken han kan nedgräfva sig. SkandFisk. 212 (1857). De utsprängda bitarne (av pansarplåten) nedgräfde sig i den under belägna marken. TT 1871, s. 166. FoFl. 1931, s. 200.
b) oeg.: gömma (ngt i ngt), begrava; särsk. (o. numera nästan bl.): ”borra” l. ”sticka” (ngt) djupt ned (i ngt); vanl. i p. pf. Thet är elld nid grafwen i spiselen. Verelius Herv. 148 (1672). Han sov gott med händerna djupt nedgrävda i kavajfickorna. Didring Malm 1: 57 (1914). Jag (satt) .. med huvudet nedgrävt i rockslagen. Aronson SlumpMyndl. 213 (1922).
c) bildl. Spegel GW 117 (1685). En litteratör, nedgräfd i arkivernas damm. 2SAH 42: 202 (1867). särsk.
β) (numera knappast br.) i uttr. nedgräva pängar o. d. i ngt, lägga ned l. kasta ut pängar på ngt, särsk. med tanke på att pänningplaceringen är dålig l. oräntabel. På det ej .. penningar måtte .. nedgräfvas i döda Sätesgårdar. Wexell Rol. 72 (1755).
γ) (numera bl. tillf.) bringa (ngt) i glömska, glömma, ”begrava”; äv. i uttr. nedgräva ngt i glömska. Carl IX Cat. K 3 b (1604). Alt detta kan fördenskuld icke .. uti glömska .. nedergrefvas. Höpken 2: 61 (1746). (Det) befanns .., att den gamla förargelsen ej var bättre nergräfd, än att den kom i dagen. Wetterbergh SamhKärna 2: 95 (1857).
ε) i uttr. nedgräva sig l. vara nedgrävd o. d., isolera sig från sin omgivning l. yttervärlden resp. leva på detta sätt isolerad. Vi gilla alldeles icke .. att du på detta sätt nedgräfver dig på landet långt ifrån Athén. Leopold 3: 499 (1794, 1816). Söderhjelm Brytn. 132 (1901). η) (numera bl. mera tillf.) i uttr. nedgräva sig l. sin själ i ngt o. d., helt gå upp i (sysslandet med l. tanken på) ngt (o. därigm isolera sig från yttervärlden), låta sig helt fångas l. ”uppslukas” av ngt; vanl. nedsättande. Isogæus Segersk. 348 (c. 1700). (Ämbetsmännen) nedgräfva sig i Acter och luntor. JournLTh. 1809, nr 56, s. 2. Det otrogna verldssinnet nedgräfver sig i detta lefvernets omsorger. Wallin 2Pred. 3: 144 (1822). Månsson Rättf. 2: 400 (1916). ϑ) (tillf.) med saksubj. o. refl. obj.: tränga djupt ned o. sätta sig fast i sinnet, ”bita sig fast”. All den instängda bitterhet och djupt nedgrävda ilska, som nu var inneboende i (hästen) Driva. Fröding ESkr. 2: 231 (1895).
3) tr.: gräva en fördjupning i marken för (ett föremål) o. anbringa det däri; ofta med särskild tanke på den sänkning av föremålets nivåhöjd som därigm åstadkommes. (Hudarna läggas i) ett, i jorden nedergrafvit kahr. Kiellberg KonstnHandtv. Garfv. 4 (1753). särsk.
a) (numera bl. tillf.) i fråga om anläggande av (nedsänkt) befästningsvärk o. d.; äv. refl., om person. (Bilden) N (på fästningskartan föreställer) nedergräfwit Batteri. Rålamb 8: 4 (1691). Törngren Artill. 2: 131 (1795; refl.).
b) i fråga om åstadkommandet av en mer l. mindre djup fåra l. fördjupning i marken gm erosion l. annan nedbrytning; dels med refl. obj., om flod, väg o. d.: gräva ut en fåra osv. för sig, sjunka ned i en fördjupning l. tränga djupare ned i marken o. d., dels med subj. betecknande det som vållar nedbrytningen: åstadkomma en fåra l. fördjupning för (ngt), sänka (ngt). Oroligt brusande .. har ån nedgräft sig i sin strömbädd, så att denna blifvit mer än tio famnar djupare än den förut varit. Englund Ged. 6 (1853). Vägen gick .. mellan .. kullar, i hvilka den af den lifliga trafiken nedgräfts till 4—6 m:s djup. Hedin GmAs. 2: 453 (1898). Inom morän- och myrområdenas bälte (i Sverige) .. äro älfdalarna mindre djupt nedgräfda än inom fjällområdet. 2NF 27: 1131 (1918).
4) tr., med avs. på lokalitet o. d.: åstadkomma (ngt) l. bereda rum för (ngt) gm att gräva en särskilt avpassad fördjupning i marken; äv.: sänka (ngt till en viss, lägre nivå) gm grävning. Wallner Kol. 75 (1746). Källare, hvilka .. äro nedgräfda i jorden 2 à 3 fot. Grotenfelt Mejerih. 53 (1881). Aqvedukten .. är till största delen nedgräfd i marken. NF 17: 385 (1893). Fatab. 1930, s. 178.
Spoiler title
Spoiler content