publicerad: 1947
NIPA ni3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. nipa, brant bärg, hög flodbrädd; jfr nor. dial. nipa, brant fjälltopp, nyisl. nípa, shetl. nip; jfr isl. gnípa, brant bärg som lutar framåt; besläktat med isl. hnípa, hänga ut över, luta; av en ieur. rot knib. — Jfr KNIPA, sbst.2]
brant sandstrand l. sandkulle vid större flod, uppkommen gm flodens erosion; i sht i fråga om vissa norrländska floder. VetAH 1751, s. 13. De för Ångermanelfven och ett par andra Norrlandselfver egendomliga ”niporna”. IllSv. 2: 115 (1882). SvFolket 12: 42 (1940). — jfr SAND-, STRAND-, Å-, ÄLV-NIPA.
Ssgr: NIP-BILDNING. konkret. De egendomliga nipbildningarna kring (Ångerman-)älfven. TurÅ 1909, s. 219. —
-KANT. —
-LANDSKAP~02. jfr landskap 1 c. Här (på issjöterrasserna) hafva bäckarna skurit sig ned, och ett fullständigt niplandskap har understundom utbildats. Sjögren Torneträsk 185 (1909). —
-RAS, n. —
-SIPPA. örten Pulsatilla patens (Lin.) Mill.; jfr -vippa. Krok o. Almquist Fl. 1: 91 (1903). TurÅ 1932, s. 333. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content