NIPP nip4, sbst.1, r.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. nipp; jfr d. nip; besläktat med NIPPA, v.]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spets på korn l. strå. Dina änder och mina gäss / .. bita nippen af hvart strå, / derför skall du stå. Wigström Folkd. 1: 311 (1880; i räkneramsa).
2) (numera knappast br.) bildl.; i uttr. på nippen, i sista l. rätta ögonblicket, ”på vippen”. Det var just på nippen då han kom. Lindfors (1824).
