NONCHALERA -e4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[bildat till NONCHALANT efter mönster av sådana ordpar som INTRESSANT: INTRESSERA, NEGLIGENT: NEGLIGERA o. d.]
icke bry sig om l. ta notis om (ngn l. ngt); försumma (ngn l. ngt); vårdslösa (ngt). Han nonchalerade fullständigt deras råd. Pfeiffer (1837). Det hörde .. till undantagen .. att han (dvs. en läkare) nonchalerade sina patienter. SvD 1899, nr 284 B, s. 4. En nolla, en som alla nonchalerade. Norlind Hell 1: 156 (1912). Avsiktligt nonchalerad klädsel. Heerberger Dag 135 (1939).
