SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NONCHALANS noŋ1ʃalaŋ4s, äv. non1-, ngn gg -an4s, r. l. f.; best. -en; pl. (i konkretare anv., föga br.) -er (Östergren (1933)).
Ordformer
(-chalance 17311871. -chalans 1837 osv. -gealence 1675)
Etymologi
[jfr t. o. eng. nonchalance; av fr. (o. ffr.) nonchalance; avledn. av NONCHALANT]
egenskapen l. förhållandet att vara nonchalant; likgiltighet; stundom äv. konkretare, om handling som röjer brist på hänsyn l. hövlighet. Af nongealence och oacktsamhet. RARP 12: 169 (1675). Han hade (i orienten) insugit .. en viss nonchalans för lifvets små frågor. Ahrenberg Männ. 1: 56 (1904). (Ola Persson) kunde sin umgängeskatekes och visste att ripostera en nonchalans. Nilsson FestdVard. 38 (1925).
Spoiler title
Spoiler content