SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NONA 3na2 (no´na Weste, nóna Dalin), sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (SthmFig. 1845, s. 31, osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. non, Londée, Weste (1807)); förr äv. NON, sbst.2, r. l. m.; pl. -er (jfr ovan).
Ordformer
(non 1888. nona 1739 osv. none 1824. noner, pl. 17391807)
Etymologi
[jfr t. none, it. nona, nylat. nona; urspr. fem. av lat. nonus, nionde (se NON, sbst.1)]
mus. det nionde tonsteget från en viss ton (denna medräknad) i diatonisk följd uppåt l. nedåt; intervall omfattande nio diatoniska steg. Stor, liten, överstigande nona. Londée Kellner 67 (1739). Fröberg Harm. 146 (1878). En .. från nona till oktav .. sjunkande stämma. NoK 123: 142 (1935).
Ssgr (mus.): A: NON-ACKORD. (non- 1782 osv. nona- 1782) dissonant ackord (femklang) bestående av grundton, ters, kvint, septima och (stor l. liten) nona. Miklin Marpurg § 14 (1782).
-INTERVALL. jfr nona, sbst.2 Fröberg Harm. 45 (1878).
B: NONA-ACKORD, se A.
-FÖRHÅLLNING. förhållning (se förhållning, sbst.3) utförd med l. bildad av en nona som därefter upplöses i en oktav. Bauck 1Musikl. 1: 166 (1864).
Spoiler title
Spoiler content