publicerad: 1947
Etymologi
[jfr d. nordlig, holl. noordelijk, ä. t. nordlich, t. nördlich; avledn. av NORD; jfr NORDERLIG, NORDISK]
— jfr HÖG-NORDLIG.
1) vänd åt l. belägen l. befintlig i norr; som tillhör l. hör hemma i l. är från l. är utmärkande för l. lämpar sig för ett område (långt uppe) i norr. I nordlig riktning. Ha ett nordligt läge. Landets nordligare delar. Nordlig bredd, se BREDD 5 a. På våra nordliga breddgrader. Ifrån 4 gr. nordlig til 28 sudlig bredd blåser altid SO. Bergman Jordkl. 2: 110 (1774). Den Skandinaviska halfön är odlingens nordligaste hem på jorden. Geijer I. 6: 71 (1839). Den nordligaste af alla tärnor, rödnäbbade tärnan eller silfvertärnan. Kolthoff DjurL 175 (1899). Vi afse .. (kornet) för Arvidsjaur och Arjepluog, hvilka behöfva nordligt utsäde. PT 1902, nr 243 A, s. 3. Rosenius SvFågl. 1: 338 (1919). (†) De (byar) som ligga nordligen i Sochnen. Wettersten Forssa 12 (c. 1750).
2) om vind: som kommer från norr. Det blåste en frisk nordlig vind. En Nordligh och nordwäst Wind. Månsson Siöb. 17 (1644). När luften rör sig från norr, så säga vi att det blåser nordligt. Berlin Lrb. 105 (1852).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content