SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NOVITIAT nωvit1sia4t, äv. NOVISIAT -i1s-, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(-ciat 17921934. -siat 18891915. -tiat 1745 osv.)
Etymologi
[jfr t. noviziat, eng. noviciate, novitiate, fr. noviciat; av mlat. novitiatus, till lat. novicius (se NOVIS, NOVITIE)]
förhållandet att vara novis resp. novitie; novistid resp. novitietid.
1) motsv. NOVIS 1, i fråga om katolska förh. Möller 1: 251 (1745). Samma kloster, där han genomgått sitt novisiat. 3SAH 27: 43 (1915).
2) (mindre br.) motsv. NOVIS 2. Jag uttjänade mitt noviciat som officer på Sveaborg då fientligheterna begynte. FAvPlaten (c. 1815) hos Söderhjelm Prof. 284. Jag ger er mitt förtroende utan novitiat. Jag skall strax inviga er i allt. Benedictsson Eftersk. 197 (c. 1885). Hagström Herdam. 1: 114 (1897).
3) (mindre br.) motsv. NOVITIE 3, i fråga om universitetsförh. Man erkände snart (i Lund) ej ens ett vid detta universitet (dvs. i Köpenhamn) genomgånget novitiat. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 142 (1868). Efter två terminers novitiat blef man junior. 1LundagKron. 156 (1918). Siwertz Lat. 280 (1924).
Ssgr (till 1): A: NOVITIAT-HUS. byggnad l. hem för noviser. SvMerc. 2: 751 (1757).
-TID. (novitiats- 1910) 2NF 13: 1 (1910).
-ÅR. PoetK 1816, s. XVI.
B: NOVITIATS-TID, se A.
Spoiler title