SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NOVITET 1vite4t l. 1- l. nωv1- l. nov1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. novitet, t. novität; av lat. novitas (gen. -ātis), avledn. av novus, ny (se NOVA). — Jfr NOUVEAUTÉ]
abstr. o. konkret: nyhet, ngt nytt; i ä. tid vanl. med klandrande innebörd, om ngt som ansågs förkastligt, emedan det var annorlunda än o. stred emot det hävdvunna o. bestående. RARP 2: 41 (1633). Alle af 3:a classe (av adeln) begärte, at den clausulen som een novitet motte uthstrykas (ur stadgan). Därs. 9: 205 (1664). Om .. (K. XII:s) åhoga för religionens enhet och renhet i Sverige kunna de emot alla skadeliga noviteter utgifna alfvarsamma edicter tilfyllest vitna. Schützercrantz Olyksöden 208 (1775). Att underkasta .. (historikerns värde- o. värklighetsuppfattning) en systematisk metodisk tukt, vore måhända en nyttig novitet. SvTeolKv. 1933, s. 192. — särsk.
a) (mera tillf.) om nyinkomna varor o. d. som äro till salu. Åstrand (1855). I övrigt voro inga noviteter att anteckna på grönsaksmarknaden. SvD(A) 1930, nr 30, s. 8. Tigerstedt Örn. 23 (1935).
b) mus. om musikaliskt värk som icke förut har spelats l. framförts offentligt (av viss musikinstitution, orkester o. d.). SD(L) 1903, nr 27, s. 5. På programmet stod en .. novitet, Exotisk marsch av Selim Palmgren. NDA(A) 1933, nr 63, s. 9.
Spoiler title
Spoiler content