[sv. dial. (Smål., Nyl.) nuna, halvsova, slumra; väl etymologiskt identiskt med sv. dial. nuna, gnola, nynna (se NYNNA, v.); med avs. på betydelseutvecklingen jfr SNUSA]
(i Finl., vard., numera föga br.) sysslolöst stirra framför sig; vanl. i uttr. sitta och nuna. FoU 15: 62(1902). Bergroth FinlSv. 341(1917).
Avledn.: NUNARE, m.||ig. (i Finl., tillf.) bildl., om ovärksam drömmare. (Daniel Hjort är) en äkta finsk individualitet: en drömmare, ”nunare” af första sort. Cygnæus 6: 243(1851).
SAOB
