publicerad: 1947
Ordformer
(nytj- (-ti-) 1526—1887. nyttj- (-tti-) 1536 osv. nöti- (-ø-) 1524—1694. nöttj- (-ti-) 1577—1710, 1715)
— jfr UTNYTTJA.
I. åtnjuta, äga l. begagna (ngt) samt i härmed samhöriga anv.
1) (†) vara l. komma i åtnjutande av (ngt), åtnjuta (ngt); äga l. ha (ngt); få l. mottaga (ngt); äv. i uttr. nyttja ngt till godo. 1Tim. 6: 17 (NT 1526). Om j wilie bliffua behåldne (dvs. frälsta), och nyttia mina wälgärningar til godha. Phrygius HimLif. 140 (1615). The som bortgå vthur thetta dödelighe Lijfwet, nyttia en himmelsk Glädhie. Schroderus Os. III. 2: 267 (1635). Gästerne strax behaglige rum af wärdenom nytia. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 221. Så länge som man får then kiära hälsan nyttia. Fånge 9 (c. 1710). Nyttia privat undervisning. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. B 1 a. Rättigheter, hvilka den allmänna ordningen och gammal häfd dem (dvs. vissa medborgare) förbjuda att nyttja. Gustaf III 1: 224 (1776). — särsk. med avs. på sakramenten, särsk. nattvarden: undfå, mottaga, anamma. KOF 1: 282 (1575). Wid och under Nattwardzens nyttiande (skola vi) wijsa osz gudelige, nychtre och sedige. Swebilius Cat. 2: 102 (1689). Franzén Pred. 4: 45 (1844).
2) (numera i sht i skriftspr.; jfr d β) begagna, använda, göra bruk av (ngt). OPetri Tb. 18 (1524). Thenne förtolkilse (av skriften är) wäl sådana ath man henne nytia kan. FörsprNT 4 b (1526). At han nyttjat en orätt glosa. Kellgren 3: 223 (1793). (Grenarna) höggos .. af för att nyttjas till bränsle. LbFolksk. 193 (1890). (Vägen upplåtes till begagnande) där ej sådant skulle lända någon, som förut äger nyttja vägen, till märkligt men. SFS 1926, s. 673. — särsk.
a) (†) med avs. på möjlighet, gynnsam omständighet, tillfälle o. d.: begagna, utnyttja; dra fördel av. Jer. 12: 13 (Bib. 1541). (Att han vill) nyttia deres olägenheet. AOxenstierna 2: 282 (1616). Hela effecten (kunde) intet nyttias med så mycket vatn som upfordrings spelet af gambla maneret altid hade af nöden. Polhem Invent. 12 (1729). Hvar .. Ämbetsman och Betient, som nyttjar sin Förmans vårdslöshet. Dalin Arg. 1: 226 (1733, 1754). Jag vill rätt gierna nyttja Hr Professorns anbud. Höpken 1: 452 (1771). Biskopen af Athen (önskar uppror) .. och vill nytja tillfället, för att krossa motståndarne. Rydberg Ath. 165 (1876; uppl. 1859, 1866: begagna).
b) (†) med obj. betecknande kommunikationsmedel, förbindelseled o. d.: använda, anlita, ta i anspråk. (Dalälven) kunde .. icke så långt up i Soknen (Lima) nyttjas med båt, för de många små forssar. Hülphers Dal. 249 (1762). Att .. (öster- o. västerbottningarnas) belägenhet ej tillåter dem nyttja sjöfarten öfver 4 månader om året. Chydenius 74 (1765). Adlerbeth (1801) i MoB 5: 3.
c) (†) med obj. betecknande nöjen o. d.: hänge sig åt; ägna sig åt. Chydenius 32 (1765). Hon nyttjar nöjen af en helt annan beskaffenhet än de hvilka .. behaga könet. Posten 1769, s. 538. Rosenstein 1: 34 (1783).
d) i fråga om (mer l. mindre vanemässigt) levnadssätt o. d.
α) med avs. på klädedräkt o. d.: (bruka) använda; (bruka) ha. De Geer Minn. 2: 69 (1892). Nyttja .. peruk. Östergren (1933). (†) Då deremot (dvs. i motsats till en staty föreställande Pyrrhus med skägg) Pyrrhos .. nyttjade rakad haka. Hammarsköld KonstH 116 (1817).
β) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på föda, njutningsmedel, läkemedel o. d.: använda; (bruka) förtära; intaga; förr äv. i uttr. nyttja sig ngt. Wilien j höra migh, så skola j nyttia landzens godha. Jes. 1: 19 (Bib. 1541; Luther: des Landes gut geniessen; Vulg.: comedetis; Bib. 1917: äta av). (Att) han af ållderdoms swagheet icke kunnat sig maat nöttja. VRP 1710, s. 328. Nyttjande af caffé, chocolade, arrac, punche (m. m. förbjudes). PH 8: 132 (1766). Hon vägrade envist at nyttja Medicamenter. VeckoskrLäk. 4: 41 (1783). Nyttja brännvin, medicin. Östergren (1933).
e) (numera knappast br.) med personobj. (jfr f): använda, anlita. Schück VittA 1: 206 (i handl. fr. 1665). De öfrige (fångarna) nyttjas at såga eller polera marmor. LBÄ 11—13: 127 (1798). Hvad Författningarne föreskrifva dem, som uti Domare Embeten må nyttjas. RF 1809, § 17. Nyttja ngn till renskrifvare. Cavallin (1876). Tegnér Armfelt 3: 167 (1887).
f) (†) med obj. betecknande kvinna: ha samlag med, hävda. Schroderus Os. 1: 523 (1635). CAEhrensvärd Brev 2: 342 (1799).
3) (numera knappast br.) med avs. på jord l. gård l. fiske (fiskebyggnad): göra till föremål för ekonomiskt utnyttjande; bruka; sköta. Huilkin (förutnämnda) gårdh för:ne Anderss Swennssonn Frij och Obehindrat Nöttie Bruka och Behålla skal. Rääf Ydre 3: 385 (i handl. fr. 1577). (Allmogen kommer att erlägga arrendesumman) emot thet (lax-)Fisket them til nyttiande uplåtes. ResolAllmogBesvär 1752, § 45. Att förneka ägaren att nyttja sin välfångna jord, därför att där finnas några gamla (forn-)märken. De Geer Minn. 1: 186 (1892).
4) (†) med obj. betecknande syssla l. yrke l. näringsfång: driva, utöva, idka. PH 7: 4876 (1759). Att .. få uti skygd af lagen obehindradt nyttja borgerlig näring. Chydenius 55 (1765).
5) (†) refl.: se sig själv till godo; äv.: se till sitt eget bästa (utan att ta hänsyn till andra). PolitVis. 206 (1598). När skadhan är skedd, så nyttiar hwar sigh. Grubb 585 (1665). Ondt wachta sigh för Hwsztiufwen .. (dvs.) Han nyttiar sigh mädhan andra sofwa. Dens. 644. — särsk.
a) i uttr. nyttja sig av ngt, begagna sig av ngt, tillgodogöra sig ngt. HC11H 2: 137 (1682). Att han (dvs. mottagaren av brevet) medelst genomläsande sig af innehållet nyttiat. CivInstr. 511 (1704). Så vida .. (lappen) hade lof at nyttja sig .. af fiske och skytteri. Högström Lapm. 266 (1747). Af hvilken skog (dvs. gran- o. tallskog) Landtman i Norrlanden, utom husbygnad och bränsle m. m. nytjar sig til Brädsågning, och tjärubränning. Dahlman Humleg. 45 (1748). FoU 16: 189 (1753).
b) i uttr. nyttja sig med ngn l. ngt, till egen fördel befatta sig med l. ägna sig åt ngn l. ngt. (Det) wore gott, att man nyttiade sig j tijdh medh Pålacken (dvs. polska riket). HSH 30: 26 (1634). Rålamb 13: 33 (1690).
c) reda sig, dra sig fram, ”klara” sig. Att han (dvs. dalkarlen) ju kan vara bättre hemma och der bättre nyttja sig (än på främmande ort). LBÄ 32: 79 (1793, 1799).
II. [anv. sannol. uppkommen gm sammanblandning med NYTTA, v.2 4] vara till gagn l. nytta för (ngn l. ngt), gagna; hjälpa.
a) (†) om person. Then ene (skall) nyttia then andra. Isogæus Segersk. 1276 (c. 1700). Hvad måste den göra, som vil behaga Gud, och nyttja Samhället? Walcke MbDansk. 15 (1782).
b) med opersonligt l. sakligt subj.; numera bl. (i sht i skriftspr.) dels med opersonligt subj., dels i uttr. ngt (l. det) nyttjar till (förr äv. om) ngt, ngt (resp. det) tjänar till ngt. Lindschöld Gen. C 2 a (1669). Wara brutalisk emot många fiender nyttiar en om inthet. HB 3: 136 (1687). Materier, som kunna vårt kära Fädernesland nyttja. Dalin Arg. 1: 125 (1754; uppl. 1733: vara vårt käre Fädernesland nyttiga). Caffe förbud och tusendetals förbuder nyttja till intet, när sakerne af smak och seder nyttjas. CAEhrensvärd Brev 2: 409 (1800). Vad hade alla de dumma försöken att låsa in henne nyttjat till? Didring Malm 1: 215 (1914). Det nyttjar föga att fråga, om (osv.). NordT 1931, s. 533.
Särsk. förb.: NYTTJA UPP l. OPP. (†) till I 2: förbruka. Man nyttjar opp mycket ved i detta huset. Nordforss (1805; fam.). AFSoldan (1845) hos Aho Soldan 69. Meurman (1847).
Ssgr (Anm. Vissa ssgr, särsk. -fä, kunna äv. anslutas till nyttja, sbst.): A: (I 2) NYTTJE-FÄ. (†) husdjur som hålles för sin nyttas skull; jfr bruks-, gagn-djur. Den, som finner något nyttjefää, han hafwer sitt gagn däraf. FörarbSvLag 2: 68 (1696). Därs. 4: 434. —
-RÄTT, -RÄTTIGHET, se C. —
B (†): NYTTJES-VALD, se d. o.
C: (I 2, 3) NYTTJO-RÄTT, r. l. m. (nyttje- 1728—1762. nyttjo- 1752 osv.) (numera bl. i Finl.) jur. nyttjanderätt. Drysell 205 (1728). Fennia VIII. 1: 2 (1893). —
(I 2, 3) -RÄTTIGHET. (nyttje- 1726. nyttjo- 1890) (numera bl. i Finl.) nyttjanderätt. Abrahamsson 374 (1726). Lang FinlSjör. 1: 142 (1890).
D: (I 2, 3) NYTTJANDE-RÄTT, r. l. m. jur. rätt att begagna (o. att ha den ekonomiska avkastningen av) annans egendom; motsatt: äganderätt. PH 8: 409 (1766). SFS 1941, s. 1109.
-inteckning. inteckning till säkerhet för de förmåner ngn har gm sin nyttjanderätt till ngt. 1NJA 1874, s. 403.
Avledn.: NYTTJAN, r. l. f. [fsv. nytian] (tillf.) till I 2: användning. Levertins nyttjan av spel .. klingar stundom tysk. RBerg i SoS 1911, s. 249. —
NYTTJARE, m.||ig.
1) (†) till I 1, om person som åtnjuter (förmånerna av) ngt. (Den förmån som) thes (dvs. testamentets) nyttiare uti thes lifztid åhrligen theraf kan hafwa. Schmedeman Just. 993 (1686). FörarbSvLag 4: 147 (1692).
2) (mera tillf.) till I 2, om person som använder ngt. Nio tiondedelar af deras (dvs. modeordens) nyttjare tänka vid deras användning — intet. Atterbom PhilH 374 (1835). OoB 1936, s. 661.
3) (tillf.) till I 3, om person som (i egenskap av ägare l. arrendator) brukar jord. VDAkt. 1752, Syneprot. F III 7. —
NYTTJELIG, adj. (†) till I 2: användbar. Wollimhaus Ind. (1652). Nyttjeligt hus, åkdon, skäl. Murberg FörslSAOB (1793). —
Spoiler title
Spoiler content