SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1948  
NÄMNING, f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(nämbd- 1644. nämbn- (nembn-) 1629—1672. nämdn- 1579 (: nämdningzmannen). nämn- (nemn-) c. 1620 (: Nämningemän)—1848. nämpn- (nempn-) 1529 (: nempningemannen)—1640)
Etymologi
[fsv. nämning, utseende l. utväljande (av ledamöter i nämnd); jfr ä. d. næfning, d. nævning, nämnd, ledamot av nämnd, isl. nefning, om fullgörande av viss prestation m. m., uppbådande l. uppbåd till krigstjänst; vbalsbst. till NÄMNA]
(† utom i ssg) särsk.
1) motsv. NÄMNA 9 c ζ: (förrättning vid vilken hölls) utskrivning av krigsfolk l. annan uttagning av soldater; jfr NÄMND 1. Att Adelssmannen tillställer Krigz Commiss(arien) när nembningen holls, för hwar och en bonde, som Adelen sätter i rooten En Rikzdl. RARP 1: 94 (1629). At ingen .. tilstädjes, som icke til Commissarier äro förordnade, mänga sig i sjelfwe utskrifningen, mycket mindre at någon fattig eller rik oförrättas i nämningen af enskylt hat. LMil. 1: 84 (1681). — jfr KNEKTE-NÄMNING.
2) motsv. NÄMNA 9: utnämning, utväljande. Jag (förbinder) mig visst / Att till anförare för oss din nämning yrka. JGOxenstierna 5: 127 (c. 1817). Fahlcrantz 1: 164 (1846, 1863). Hagberg Shaksp. 3: 137 (1848).
Anm. Det är ovisst huruvida i följande språkprov föreligger ordet nämning (med bet.: nämnd) l. ordet nämninge. (Ingen får) fälla Skog till Bergzbrukens fortsettiande, uthan Häradzhöfdingens, sampt Häradz och Nembningens tillstånd. RARP 4: 57 (1647).
Ssgr: A (†): NÄMNING-MAN, se B.
B: NÄMNINGE-MAN näm3niŋe~man2. (-ning- 1672. -ninge- 1529—1646, 1916 osv. -nings- 1556—1647) [fsv. nämninga man, näpnigesman (CodUps. C 20 1: 96), person med visst offentligt uppdrag, bl. a. att i vissa fall tjänstgöra ss. domare; jfr äv. ä. d. nævningsmand, nämndeman] (om ä. förh.) till 2: (lägre) tjänsteman med uppgift att (inom ett visst område) i viss omfattning (närmast under l. i likhet med en länsman) representera den statliga myndigheten o. fullgöra vissa allmänna uppdrag, ss. att övervaka skjutshåll o. körslor för kronan (jfr befallningsman); äv. om (bland en sockens bofasta bönder utvald) befattningshavare med uppgift att bl. a. bistå häradsrätten i samband med stämningar o. d.; jfr nämninge. Skall Länsmannen. rettaren. eller nempningemannen skicka them hestar, som haffua wart (dvs. vårt) breff til nesta lenszman. eller rettare. G1R 6: 183 (1529). Nempninge mannen (talade) til någre bönder som .. icke hade kört fram Jord til Saltpeters siudningen, att the samme fördzle skulle late komme fram. HSH 24: 163 (1566). Nu kan .. (den trolovade) iche öfuertalas (ingå äktenskap). Dherföre befaltes nemningzmannen låta tingföra. Murenius AV 165 (1647). Wettersten Forssa 160 (i handl. fr. 1672). FinFmT 17: 145 (1916; efter ä. handl.). UpplDomb. 7: Inl. 26 (1946). jfr HA 10: 433 (1889; med uppgift att ordet på 1600-talet användes på Åland om fjärdingsman).
C: NÄMNINGS-MAN, se B.
Avledn.: NÄMNINGE, m. (nempninge 1555) (†) nämningsman (vid häradsrätt); jfr nämning anm. UpplDomb. 7: 87 (1555).
Spoiler title
Spoiler content