SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
OBSTAKEL, n.; best. -klet; pl. = l. -kler.
Ordformer
(ofta skrivet -cle. -cul 1729. -kel 18371904)
Etymologi
[jfr eng. o. fr. obstacle; av lat. obstaculum, till obstare, motstå m. m. (se OBSTAT)]
(†) svårighet, hinder (som förefinns för ngt l. som ngn lägger i vägen för ngt); äv.: motstånd; äv.: invändning (som ngn gör mot ngt). GenMRulla 1684, s. 56. (Det ansågs att) General Banér ej borde få lof at göra några inkast eller obstacler. HSH 34: 169 (c. 1730). Lägges honom många obstacler i vägen, är jag rädd att han den (dvs. platsen) mister. Linné Bref I. 5: 111 (1763). Nordlund Skolförh. 43 (1893). Holmes NDikt. 151 (1904).
Spoiler title
Spoiler content