OBSTRUKTION ob1strukʃω4n l. op1- (åbbstrucktschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. (†, i bet. 1) -er.
Etymologi
[jfr t. obstruktion, eng. o. fr. obstruction; av lat. obstructio (gen. -ōnis), tilltäppande m. m., vbalsbst. till obstruere (se OBSTRUERA)]
1) (numera knappast br.) med. förstoppning; förr äv. konkretare, om hårt tarminnehåll som åstadkommer l. är ett resultat av förstoppning; i pl. förr äv.: magbesvär i form av förstoppning, anfall av förstoppning; förr äv. om avstannande l. hämning av cirkulation o. d. i andra organ än matsmältningsorganen. Uthi Lijfwet plågades han mycket af weder och .. obstructioner. Tranæus Medewij 25 (1690). At .. gamle obstructioner uthi inelfworne .. blifwit uplöste. Lindestolpe SuurbrFr. 3 (1718). Mat utan dricka giör obstruction. Linné Diet. 1: 57 (c. 1750). Lokal obstruktion i hjärnans blodomlopp. PT 1901, nr 18, s. 2. 3NF 8: 260 (1928).
2) förhalande, hindrande, fördröjande; äv.: motstånd; försök l. strävan att fördröja l. förhindra ngt; äv.: vägran att (lojalt) deltaga i ngt. TT 1899, Allm. s. 99. Tillsäga domkapitlet (i Linköping) att upphöra med sin obstruktion (mot Hemming Gadh). KyrkohÅ 1938, s. 99. — särsk.
a) polit. i en beslutande församling: en minoritets taktik att gm förhalning av förhandlingarna, långa anföranden l. andra medel söka hindra l. uppskjuta vissa beslut. NF (1888; i eng. underhuset). PT 1911, nr 236 A, s. 2.
b) (mera tillf.) en kampmetod vid arbetskonflikter varvid arbetarna gm överdriven noggrannhet o. d. fördröja o. fördyra produktionen för att uppnå samma effekt som gm strejk. 2NF (1913). jfr Östergren (1933).
Ssgr: (1) OBSTRUKTIONS-PILLER. (†) (viss sorts) avföringspiller. Lindgren Läkem. (1902). —
