SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
OBSTRUERA ob1strɯe4ra l. op1-, l. -ru-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. obstruieren, fr. obstruer; av lat. obstruere, bygga för, stoppa till, täppa till, av ob (se OBDUCERA) o. struere (se KONSTRUERA). — Jfr OBSTRUKTION, OBSTRUKTIV]
1) (†) stoppa till, stänga igen; med avs. på hamn äv.: blockera; äv. med avs. på växtdel: täcka över l. fylla igen (o. därigm hindra livsförrättningarna). RARP 7: 145 (1660; med avs. på hamn). Stridsberg Åkerbr. 47 (1727; med avs. på växtdel).
2) (numera föga br.) med. med avs. på kanaler i människokroppen: täppa till; numera bl. med avs. på person l. på matsmältningskanalen: göra förstoppad; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.; särsk. om person, i uttr. vara obstruerad, ha förstoppning. Hiärne Suurbr. 12 (1679). Jag kan vara obstruerad hela 9 à 10 dygnen i sender. JPFalck (1763) hos Linné Bref I. 6: 36. Gallgångarne (voro) .. obstruerade. Ilmoni Sjukd. 3: 502 (1853). LoW (1911). — särsk. i abs. anv. Hvetebröd är förnämst .. men obstruerar mera. Westerdahl Häls. 154 (1764). Düben Lappl. 140 (1873).
3) (ny anv.) intr.: göra obstruktion (se d. o. 2); äv. tr.: göra obstruktion mot (ngt), hindra l. försvåra (ngt). Privatbanorna få ej obstruera godssamtrafiken. SvD(A) 1922, nr 196, s. 5. Partiets radikala halva har ju hela tiden obstruerat emot Mac Donaldregeringens ljumma politik. NordT 1931, s. 531. Martinson Nässl. 148 (1935).
Spoiler title
Spoiler content