OBSTIPATION ob1stipaʃω4n l. op1-, äv. -atʃ-, l. 01—, r. (l. f.); best. -en; pl. (†) -er (Linné Bref I. 5: 135(1765)).
Etymologi
[jfr eng. obstipation; ytterst av lat. ob (se OBDUCERA) o. stipare, stoppa m. m.]
med. förstoppning; förr äv. i pl. konkretare, om hårt tarminnehåll som åstadkommer l. är ett resultat av förstoppning. Linné Bref I. 5: 135(1765). LbKir. 3: 138(1922).
