publicerad: 1949
OCKASION ok1aʃω4n, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(oca- 1645. occa- 1554—1949. ocha- 1633. oka- 1634. åkka- 1928. -schon 1928. -sion 1554 osv. -sionner, pl. 1633. -tion c. 1710. -tsion 1634)
1) († utom i a) tillfälle som är gynnsamt l. lägligt för ngt l. som erbjuder möjlighet till (att göra) ngt; äv. övergående i bet.: chans, möjlighet. G1R 24: 357 (1554). Man hafwer inrymdt Fienden tidh och rum at stärckia sigh, hwarigenom månge godhe occasioner och tilfälle äre försummade wordne. Schroderus Urs. K 4 a (1626). Et faller migh in nembligh at nu en ståtteligh occasion är Wieselmünde til at belegra helst medan fiendens leger långht afsides ligger. Gustaf II Adolf 522 (1628). Om .. sigh någon wägh yppa skulle; huru man vthi någon måtta som ickie wohro E. M:tt .. præjudicerligitt, .. kunde fylla wåhr wederparrtt ögonen och .. (osv.), synttes den occasion intett wahra platt till att negligera. HSH 7: 108 (1637). SvBrIt. 2: 24 (1690). — särsk.
a) [jfr fr. marchandise d'occasion, meuble d'occasion o. d.] (fullt br.) handel. använt (i annonser o. d.) för att beteckna ett av en händelse föreliggande gynnsamt tillfälle till en god affär o. d. DN(A) 1931, nr 112, s. 24 (i annons). Occasion. Modern Pälsjacka, leopard, för mindre, smärt person, samt Rock, guldlamé, billigt. Nästan nytt. Därs. 1933, nr 269, s. 23 (i annons).
b) allmännare: tillfälle, fall; äv. i uttr. vid ockasion, vid tillfälle; stundom svårt att skilja från 4. Att dhe .. vele förmahna presterskapet, att dhe ville vidh occasion underrette allmogen herom. RP 1: 49 (1627). Äfter dätt han sigh så förhållit hafver .. som en ärligh man bör utti alla okatsioner. OxBr. 9: 602 (1634). Widh förefallande occasioner. Stiernman Com. 2: 683 (1651). J den occasionen då .. (adelssöner av lägre rang) blifwa brukade widh Legationer, nämpnas dhe för närmaste Boiarer och Okolnitzer. Barckhusen Cotossichin 28 (1669). Rudbeck Bref 292 (1685). Complimenterne ske vid diverse occasioner. Dalin Vitt. 4: 9 (1730; i parodi på bruket av fr. ord i svenskan).
2) (†) i sg. o. pl.: omständigheter, förhållanden. (Bodkulls) hamn (var) intet vid dessa occasioner .. värdt att påkosta. HSH 6: 142 (1658). Sedan blifwer noga ransakat om occasion och tillfälle huru Eelden är blefwen löös. SthmStadsord. 1: 253 (1675).
3) (numera bl. bygdemålsfärgat i vissa trakter) förevändning; anledning, orsak; skäl; ärende. Dem, som .. under hwariehanda occasion eller prætext tillfoga Banco något inpass, wåldh eller ruin. 1BorgP 77 (1668). Andersson (1845, 1857). Det (dvs. att jag krävde herrn på 50 öre) var bara en åkkaschon för att komma till tals. Bergman Patr. 94 (1928).
4) (†) företag, handling; uppdrag; särsk. om krigiskt företag, drabbning, strid, skärmytsling; jfr 1 b. Gustaf II Adolf 630 (1630). Jag ähr alla dagar uthij ochasionner mädh fianden. OxBr. 9: 591 (1633). Konung Cyrus .. folgde .. (sin gemåls) Rådh vthi sijne aldrawichtigste och fahrligste occasioner. Schroderus Albert. 2: 228 (1638). När nu then Kongl. Regeringen förnam honom til en och annan occasion Capabel, bleff thet aff höghbe:te then Kongl. Regeringen för gott ansedt, at han vth til ChurFurst. aff Brandeburg medh någhra breeff förskickas skulle. Gallius AÅkeson F 4 a (1643). Jagh haffver värst om officerer till footh, emedan jagh uthi den occasionen för slottet mijste 2. Öffversteleutenanter, som bleffve quetste (dvs. sårade). OxBr. 9: 652 (1645). LMil. 1: 256 (1683). Botin Hem. 2: 155 (1756).
-VERS. om tillfällighetsvers, tillfällighetsdikt. Gyllenborg Skald. 66 (1798). Levertin 10: 252 (1898). —
-VIS, adv.
2) i fråga om författande av dikt(er): vid ett speciellt tillfälle (ss. tillfällighetsdikt o. d.). Några leksaker, som han skrifvit occasionsvis. 3SAH XL. 2: 6 (1826).
Spoiler title
Spoiler content