publicerad: 1949
OFFICIUM ofi4sium l. ofis4-, n.; best. -iet; pl. -ier ((†) -ia Svart G1 163 (1561), PrästP 1: 192 (1720)). Anm. I ä. tid användes ordet stundom med lat. kasusböjning. Delachapelle ExBook 58 (1669: widh hans Officio).
Ordformer
(-fic- 1561 osv. -fis- 1707. -fit- 1545)
Etymologi
[jfr t. offiz, eng. o. fr. office; av lat. officium, ämbete, förrättning, tjänst m. m. (mlat. officium, tidebön m. m.); förra leden möjl. ob (se OBDUCERA), senare leden besläktad med facere, göra (se FACIT). — Jfr OFFICER, OFFICIAL, sbst.1—2, OFFICIELL, OFFICIERA, OFFICIÖS]
1) (†) ämbete, (offentlig) tjänst, befattning; äv.: syssla, (offentligt) uppdrag; särsk. om militär befälspost. G1R 17: 614 (1545). Gustaf II Adolf 216 (1625). Drotzten .. will .. samma Directorskap (dvs. över riddarhuset) ifrån sig seija medan han med så månge andre höge Officier är belastadtt. RARP 2: 102 (1634). En vng Cavallier, som .. wil strax avancera til något Officium. Delachapelle ExBook 58 (1669).
2) (numera bl. tillf., arkaiserande) i uttr. goda officier o. d., välvilliga tjänster (som från neutralt håll lämnas för biläggande av tvister l. vid underhandlingar o. d.), ”bona officia” (jfr BONG anm.). Anwända goda och tiänliga offisier. KyrkohÅ 1909, s. 15 (1707; rättat efter hskr.). Till des man änteligen igenom goda officier erhölt et sammanträde emellan någre Deputerade å bägge sijdor. HSH 40: 325 (1727). 2RA 3: 640 (1734).
3) (†) prästerlig tjänsteförrättning vid kyrklig ceremoni l. högtid o. d. Svart G1 163 (1561). The officia, som til herrar biskoparne äro indelta at förrättas wid kröningen. PrästP 1: 192 (1720).
4) (om romersk-katolska förhållanden) kyrkohist. liturgisk tidebön (l. liknande gudstjänst); äv. om sammanfattningen av ett dygns (l. en längre periods) tideböner (osv.); ofta motsatt: mässa. Ända till 7:e årh. fortfor den dagliga vigilien att vara det romerska presterskapets enda kanoniska officium. JMÖrt. XVII (1895). (På 1200-talet förenades) de liturgiska böcker, som behövdes för officiet i ett breviarium. Hellerström Liturg. 16 (1932). Nunnorna .. fingo åhöra mässor och officier från bänkar i korets sidoarmar. TurÅ 1942, s. 55.
5) (om romersk-katolska förhållanden) i sht kyrkohist. o. litt.-hist. (skrift o. d. innehållande) ritual l. liturgisk text för en tidebön (l. liknande gudstjänst) l. för var o. en av ett dygns (l. en längre periods) tideböner (osv.); särsk. om (skrift innehållande) dylik ritual l. text som består av bl. a. rimmade hymner (o. som är avsedd för en bestämd högtid, vanl. firad till åminnelse av ett helgon l. en märkligare kyrklig tilldragelse), rimofficium. Det sjufaldiga officiets innehåll var fördeladt på följande sätt: om söndagen firades den heliga Trefaldigheten (osv.). JMÖrt. LI (1895; om texter för en vecka). (Biskop Brynolphus skrev) det vackra officiet till ära för Västergötlands nationalhelgon. Schück (o. Warburg) 2LittH 1: 151 (1911). En viktig del av ett .. officium utgjordes av helgonets legend, ofta fördelad på flera ”lektier”. SvFolket 2: 108 (1938). Eforus .. författade officier .. som var utan motstycke i landet. Arnér Knekt 19 (1945). — jfr RIM-OFFICIUM.
Ssgr: A (till 4, 5; kyrkohist.): OFFICIE-BOK; pl. -böcker. handbok med ritual för liturgiskt officium. Hellerström Liturg. 155 (1932). —
B (†): (1) OFFICII-DIGNITET. befälspersons l. officers rang l. grad. (Han tjänstgjorde) medh sådan ähre .. at H. H:t till Officij dignitet upsadt wardt. L. Paulinus Gothus Stiernsköld H 3 a (1628; möjl. icke ssg).
Spoiler title
Spoiler content