SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
O- ssgr (forts.):
OFÖDD, p. adj. [fsv. ofödder]
1) (†) som icke förses (l. försetts) med livsmedel, lämnad utan föda; äv. bildl. Borg Luther 1: 557 (1753; bildl.). Murberg FörslSAOB (1791). särsk.: utan livsuppehälle l. utkomst. MoB 10: 71 (1797).
2) som (ännu) icke framfötts l. blivit född till världen; som ännu befinner sig i moderlivet; ofta allmännare, utan utpräglad tanke på födelseakten: som ännu icke kommit till världen l. finnes till, stundom övergående i bet.: efterkommande; särsk. substantiverat, i sht förr ofta i uttr. födda och ofödda. H[e]r larens larens[on] .. wplaat he[n]ric sneckare ena tompt .. qwijt och frij ffor fødde och offødde. OPetri Tb. 5 (1524). Han var då ofödder när hans fader föll. Björner Vols. 63 (1737). Den bortdöda verld, / de ofödda slägten / anropa Ert svärd. Tegnér (WB) 2: 68 (1811). De finaste (lammskinnen äro) af ofödda, ur moderlifvet utskurna kid. Palmblad LbGeogr. 222 (1835). Hans mössa var af ofödd säl. Hallström Than. 205 (1900); jfr e. (†) De barn sägas hafva Ofödde Vänner, hvars Föräldrars goda Namn lämnar dem hos Efterkommande Credit. Frese VerldslD 60 (1717, 1726). särsk.
a) (†) i uttr. minnas ngn ofödd(an), ss. beteckning för att man är äldre än ngn: (kunna) komma ihåg l. erinra sig den tid då ngn ännu icke var född. VDAkt. 1724, nr 486. Lind (1749).
b) övergående i bet.: som icke är till; numera nästan bl. (mera tillf., i sht i vitter stil) i uttr. som innebära att det vore bäst att ngn icke vore till. För ogiord gerning, böther man ofödt fää. SvOrds. A 7 a (1604). Hött, skall betalas medh ofödt. Därs. B 2 a; jfr hytta, v. 1 a. Ack! att jag ofödd vore! NPs. 1819, 375: 4. Ofödd vara, är bästa lott. Palmblad SophSorg. 358 (1840).
c) (numera bl. tillf., i högre stil) vars existens icke har ngn början (utan står över all tid), som är av evighet (o. icke blivit till gm en födelse), evig. Såå böör oss troo ath gudh fadher är ofödder. OPetri PEliæ f 2 b (1527). OoB 1894, s. 149. jfr: Then helghe Ande bekenne wij, at han hwarken är född heller ofödd .. vthan at han vthgår vthaf Fadhren och Sonnen. Carl IX Cat. Ff 4 a (1604).
d) (†) i uttr. ofödd skald, klen skald; jfr föda, v. II 1 j β. Serenius Yy 2 a (1734, 1757).
e) i utvidgad anv., om skinn: av icke framfött djurfoster; företrädesvis i sådana uttr. som ofött föl l. lamm o. d., om skinn av icke framfött föl osv. Hirsch LbGarfv. 13 (1898).
f) (i vitter l. högre stil) bildl.; särsk. dels om tid o. d.: som (ännu) icke tagit sin början, dels om tanke l. gärning o. d.: som (ännu) icke tagit form l. kommit till utförande, dels om yttrande l. leende o. d.: som (ännu) icke framställts l. frambragts. Kellgren (SVS) 2: 89 (1781). I en ännu ofödd tid. Almqvist Går an 3 (1839). Topelius Vint. I. 1: 284 (1859, 1880; om yttrande). Därs. II. 2: 128 (1882; om leende). Min innersta ofödda tanke. Strindberg Ensam 24 (1903). Selander TystnTorn 21 (1918; om gärning).
Ssg: ofödd-värd, adj. (tillf., †) till 2: icke värd att vara född. Lidner (SVS) 2: 452 (1786).
OFÖLJD, r. l. f. (†) orimlighet, inkonsekvens; äv.: bristande följdriktighet l. sammanhang, oreda. Liljestråle PVetA 1784, s. 21. En märkelig oreda och en viss oföljd uti styrelsen. Dens. ÅmVetA 1796, s. 24. Heinrich (1828).
Spoiler title
Spoiler content