SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
O- ssgr (forts.):
OHOLD, se ohöljd.
OHOLPEN, se ohjälpt.
OHOPP, n. (ohåpp) (†) avsaknad av hopp, hopplöshet; jfr hopp, sbst.2 1. HFinlÖ 195 (1711).
OHOPPANDES, adv. [till hoppas, sannol. efter en mnt. l. t. motsvarighet (jfr t. unhoffentlich) bildad till nt. hopen resp. t. hoffen; jfr oförhoppandes] (†) oväntat, oförhappandes. Schroderus Os. 1: 213 (1635). Swedberg SabbRo 1478 (1687, 1712). Dähnert (1784).
OHOV, n. (†) omåttlighet, överdrift; jfr hov, sbst.2 1. Serenius (1734; under inordinateness). Det är ett ohof, att taga så stort till. Murberg FörslSAOB (1791). särsk. konkret, om föremål o. d. som är överdrivet stort. Det skeppet, Den byggnaden, det Drifhuset är ett ohof. Murberg FörslSAOB (1791).
OHOVLIG, adj.; adv. -a (†, Reenhielm ThViik. 77 (1680), Schultze Ordb. 1955 (c. 1755)), -en (†, Schroderus, Porthan), -t. (-elig 1789. -lig 16391912) [jfr hov, sbst.2] överdriven, omåttlig, orimlig; numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. adv.: överdrivet osv. Schroderus Comenius c 11 b (1639). Vi hafve haft en så lindrig höst, at Rågbrådden växt ohofligen. Porthan BrCalonius 431 (1797). Högberg Fåg. 84 (1912).
OHOVMÄSTRAD, p. adj. [jfr t. hofmeistern, v., mästra, anmärka på (ngn), till hofmeister (se hovmästare)] (†) icke mästrad, icke klandrad. Å, Herr Johannes, lät mig mina Fädernes-Lands Tankar (dvs. en bok) blifva ohofmästrade. Weise 2: 123 (1771).
OHOVMÄSTRERAD, p. adj. [jfr mästerera] (†) = ohovmästrad. Lät mig blifva ohofmästrerad. Weise 1: 149 (1697, 1769).
OHOVSAM. (-hof- 17381875. -höf- 1745, 1755) (†) icke hovsam l. måttfull l. hänsynsfull; äv.: slösaktig. Lind (1738, 1749). Han varnade .. mot ett ohofsamt fikande. Strinnholm Hist. 1: 203 (1834). LfF 1875, s. 167.
Avledn.: ohovsamhet, r. l. f. (†) Lind (1749). Murberg FörslSAOB (1791).
Spoiler title
Spoiler content