OLEUM å4leum l. ω4-, n.; best. (tillf.) -et, i best. anv. äv. utan slutartikel.
Ordformer
(oleum 1845 osv. olium 1672 (: Oliumsbäcken))
Etymologi
[jfr t. oleum, fr. oléum; av lat. oleum, olja, av gr. ἒλαιον, olivolja, smörjelseolja, sammanhörande med ἐλαία (se OLIV); med syftning på svavelsyrans oljiga konsistens. — Jfr OLEAT,OLEFIN,OLEIN,OLJA, sbst.]
(i fackspr.) rykande svavelsyra (framställd gm lösning av svaveltrioxid i koncentrerad svavelsyra); förr äv. färg. om lösning av indigo i dylik svavelsyra; förr sannol. äv. allmännare: olja (se OLEUMS-BÄCKEN). Almström KemTekn. 2: 395(1845; om indigolösning). TT 1901, K. s. 24.Starck Kemi 38(1931).
Ssg: OLEUMS-BÄCKEN. (†) sannol. om bäcken (se d. o. 1) för förvaring av olja. BoupptSthm 19/7 1672.
