SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
O- ssgr (forts.):
OLEVAD, förr äv. OLEVD, p. adj. [fsv. olivat, p. adj. n., i uttr. hava litit (o. d.) olivat; jfr isl. ólifat, p. adj. n.]
1) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i sådana uttr. som ha lång l. liten tid olevad l. mycket l. litet olevat, ha lång resp. kort tid kvar att leva; jfr leva, v.1 1. VästeråsDP 25/10 1620. Mycket ogiordt, lijtet olefwadt. Grubb 541 (1665). Gammal och uslig är han och tör väl inte ha lång tid olefvad. Högberg Vred. 3: 24 (1906).
2) (tillf.) om person, i uttr. vara alltför olevad, icke ha levat tillräckligt länge (o. därför alltför mycket sakna livserfarenhet); jfr leva, v.1 1, 3. Siri var alltför ung, skyddad och olevad, hennes personlighet ännu alltför osamlad, för att (osv.). Smirnoff Strindbg1Hustru 80 (1925).
3) (†) om tid: icke upplevd; jfr leva, v.1 7. MoB 2: 115 (1794).
OLEVANDE, p. adj. [fsv. olivande] (i skriftspr., mera tillf.) icke levande, livlös; särsk. motsv. levande, p. adj. 6. Tranér Anakr. 220 (1833). Berg Fröding 66 (1910).
OLEVD, se olevad.
OLEVERERAD, p. adj. icke levererad. HH XIII. 1: 93 (1563).
OLEVERNE. (föga br.) dåligt l. vilt leverne (se d. o. 5); oväsen, bråk; jfr o- 2. Det bistra olefvernet hos tidens djäknar. Högberg Vred. 2: 230 (1906). Kyrkstöten (hade) .. underrättat komministern om olevernet på orgelläktarn. Nordström Sven 81 (1929).
OLEVNAD. [jfr nyisl. ólifnaður] (†) dåligt l. uselt leverne; jfr o- 2, ävensom levnad 4. LPetri Dryck. B 5 a (1557). VDAkt. 1689, nr 452.
Spoiler title