publicerad: 1950
OMBYTE om3~by2te, n.; best. -et; pl. -en ((†) = (Grubb 557 (1665)); -er Crusenstolpe CJ 2: 30 (1845: ombyterna, pl. best.)).
Ordformer
(om- 1651 osv. vm- 1702)
1) motsv. OMBYTA 1: handlingen att byta om ngt; förhållandet att ngt bytes ut mot ngt l. träder i stället för ngt annat av samma slag; äv. konkret.
a) motsv. OMBYTA 1 a. Skulle vid hemkomsten och utgåendet (till sjöss) något vara bräckeligit eller söndergångit som tarfvar reparation eller ombyte, begärer Inventarie-Constapelen derpå skrifteligen besiktning. PH 5: 3458 (1752). Genom ombyte af gömställen undgick Florus de segrandes efterspaningar. Kolmodin TacAnn. 1: 244 (1833). — jfr LOKAL-, LOTS-OMBYTE m. fl. — särsk.
α') abstr.; särsk. i uttr. till ombyte, till att byta om med. Dalin Arg. 1: 60 (1733, 1754). Ehuru jag .. var i högsta nöd af rent linne, lät man mig icke behålla en enda skjorta til ombyte. Ödmann MPark 131 (1800). Linne till ombyte. Auerbach (1913).
β') konkret, om kläder (ofta underkläder) o. d. till ombyte. KKD 2: 76 (1709). (Jag kunde) qvarlemna .. koffertar .. och hela resbehöret .., endast medtagande .. det ytterst nödvändiga ombytet för fjorton dagar. Gosselman Sjöm. 1: 141 (1839). Nu hade jag blott tre ombyten underkläder kvar. Hedin Transhim. 2: 362 (1909).
α') abstr.: handlingen att vid resa byta om häst(ar), vagn o. d. LReg. 257 (1651). Därs. 330 (1687). Utan ombyte af hästar. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 204 (1886). särsk. om handlingen att vid tågresa byta om tåg. Auerbach (1913). jfr TÅG-OMBYTE.
β') (i sht om ä. förh.) konkret, dels om häst(ar) som man på ngn plats (visst skjutshåll) under resa tager i bruk i stället för de(n) förut använda, dels om plats (skjutshåll) där man byter om häst(ar). Schmedeman Just. 1076 (1686; om skjutshåll). (Sv.) Ombyte, friska hestar, (eng.) Relays or fresh horses. Serenius (1741). I dag har jag lämnat Östergjöthland. .. På alla ombyten har jag fåfängt frågat efter RiksRådet Gref Liewen. JGOxenstierna Dagb. 116 (1770). (Uppehållet på skjutshållen kunde lätt komma att överskrida den fastställda maximitiden) såframt man icke genom så kalladt förbud på förhand beställt sina ombyten. SvH IX. 1: 31 (1908).
δ) motsv. OMBYTA 1 a δ. Sundevall Zool. 25 (1858). Ombytet af framtänder. LB V. 2: 66 (1908). jfr FJÄDER-, HUD-, SKAL-, TAND-OMBYTE m. fl.
ε) motsv. OMBYTA 1 a ε: handlingen att låta ngn frånträda en tjänst l. befattning o. dyl. o. att ersätta honom med ngn annan; förhållandet att en tjänst osv. byter om innehavare; äv. med anslutning till OMBYTA 1 b slutet. Stiernman Riksd. 1338 (1660). Flera ombyten af Ledamöter i den stora Reductions Commissionen (förordnades av K. XI). Schönberg Bref 3: 243 (1775). Riks-Rådet Grefve Rudenschöld öfverlefde 1771 det fjerde ombytet på Svea Konunga-thron. 1VittAH 5: 281 (1788). Under 1770-talet ägde ett starkt ombyte rum på de högre förvaltningsposterna. SvH 8: 26 (1904). Vid ombyte af uppbördsman skall (osv.). SFS 1907, Bih. nr 72, s. 34. jfr BEFÄLS-, MINISTÄR-, MONARK-, PROST-, REGEMENTS-, REKTORATS-, REKTORS-, VAKT-OMBYTE m. fl.
ζ) (föga br.) i utvidgad anv., motsv. OMBYTA 1 a ζ. Ombyte af friskt vatten. Grafström Kond. 103 (1892).
b) motsv. OMBYTA 1 b. Berch Hush. 141 (1747). Den tidsförlust, hvilken är förenad med hvarje ombyte af sysselsättning. EkonS 1: 216 (1891). — jfr RELIGIONS-OMBYTE. — särsk. i fråga om personombyte på en post, se a ε.
2) (†) motsv. OMBYTA 2: förflyttning (av tjänare o. d. från l. till en plats). En vagn med Laquaierne vid deras ombyte till och från ulrichsdahl. HovförtärSthm 1755, s. 1520.
3) motsv. OMBYTA 3: handlingen att byta ngt med ngn l. med varandra. JGOxenstierna 2: 376 (1806). Ombyte af mål skall (i fotbollsspel) ega rum då hälften af den för spelet bestämda tiden är tillända. Balck Idr. 1: 134 (1886). — särsk. (†) motsv. OMBYTA 3 slutet.
α) (gm handel åstadkommet) utbyte av varor mellan olika platser l. områden. Handel, som uti sig sielf ei är annat, än et ständigt ombyte af varor. VetAH 1740, s. 336. Til lands hade .. (fenicierna) ifrån långliga tider ombyte med sina grannar. Eberhardt AllmH 2: 3 (1768). Thorild (SVS) 3: 320 (1790).
4) motsv. OMBYTA 4; särsk. gymn. o. mil. om handlingen att byta om fot. Karlen .. bör .. lära att .. göra ombyte af fot. Ling Regl. 18 (1836). ExFältartill. 1877, s. 44. — jfr FOT-OMBYTE.
5) (†) motsv. OMBYTA 6—8: (om)växling; förändring; omslag. Lycka och Olycka är hwardagzkost. .. (dvs.) Alla dagars ombyte (dvs. saker som i omväxling med varandra komma en till del alla dagar). Grubb 476 (1665). Wij .. hafwe ofwanskrefne Stadga öfwersedt och förnyat, efter som then samma genom tijdernas ombyte war kommen uhr bruk. Schmedeman Just. 549 (1668). Den unga konungen ock Prins Fredrik lära redan vara på hemvägen att öfverge deras resas nöjen för att fara hem att begråta en far. Hvad grufligt ombyte! JGOxenstierna Dagb. 158 (1771). Förutsäga väderlekens ombyten. Fryxell Ber. 4: 284 (1830). — särsk. i pl., övergående i bet.: olika slag l. former l. variationer l. modifikationer (av ngt). Dessa Artificiella Snöfigurers skapnad och ombyten. VetAH 1761, s. 6. Ombyten af Länder och Climat framvisa olikhet uti växter, djur och människor. Därs. 1775, s. 143.
6) [specialanv. av 1 o. 5] om utbyte av ngt mot ngt annat l. växling l. förändring med särskild tanke på att det osv. innebär l. medför ett avbrott i ngt enahanda; numera nästan bl. i sg.; utom i a—c företrädesvis i sådana uttr. som (ha) behov av ombyte; i pl. förr äv.: möjligheter till omväxling, förströelser, nöjen. Som i vinter-qvarteren var brist på ombyten, tycktes Han fatta lust för jagt. Loenbom Stenbock 1: 35 (1757). (Människan) älskar det, som hon finner vackert, men det vackra roar henne mäst i ombyten. Posten 1769, s. 589. (Kvinnornas) sälskap har gjort et slags ombyte i vår allmänne ungkarls lefnad. Agrell Maroco 1: 36 (1789, 1796). Människans behov av ombyte. Östergren (1933). — särsk.
a) [efter lat. varietas delectat (nylat. variatio delectat)] (fullt br.) i sådana uttryck som älska ombyte, ombyte förnöjer (förr äv. ombyte förlustar, gör lustmäte) o. d. Ombyte giör lustmähte. Grubb 615 (1665). Ombyte förlustar. Sahlstedt (1773). Han älskar ombyte. Widegren (1788). Ombyte förnöjer. Möller (1790). Hans natur var att älska ombyte. De Geer Minn. 1: 211 (1892).
b) (fullt br.) i uttr. för ombytes (förr äv. ombytet) skull, för omväxlings skull. I thesse dagar har jag för ombytet skuld läst Ciceronis Orationer. Höpken 1: 432 (1765). Det är .. en stor glädje att .. för ombytes skull .. ”få tänka alldeles lika med kongl. maj:t”. Samtiden 1872, s. 147.
c) (mera tillf.) i uttr. som l. till (förr äv. för) ombyte, som omväxling. Almqvist AMay 51 (1838: för). Nu skulle det allt smaka med lite älgkött som ombyte med allt det amerikanska fläsket. Engström Lif 59 (1907).
(1 a α) -KLÄDER, pl. kläder (särsk. underkläder) till ombyte. Læstadius 2Journ. 355 (1833). Ryggsäcken var full av ombyteskläder. Fitinghoff Murre 58 (1926). —
(1 a) -RÄTT, r. l. m. handel. vid köp av en vara (ofta vara avsedd till present) beviljad rätt för köparen (l. den person som skall få varan) att eventuellt byta ut den mot annan vara (l. att återlämna den o. få pängarna tillbaka). Full ombytesrätt. SvD(A) 1921, nr 14 A, s. 16. —
(1 a β) -STÄLLE. (i fråga om ä. förh.) ställe för skjutsombyte. PH 3: 2218 (1745). Äfvenså bör vid Gästgifvaregårdar utför porten, en Tafla uphängas, med förteckning, huru långt det är til nästa ombytesställe. AdP 1800, s. 411. SFS 1924, s. 640.
Spoiler title
Spoiler content