SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
OMSE om3~se2, v. -ser, -såg, -sågo, -sett, -sedd (se för övr. SE). vbalsbst. -ELSE (†, Lind 1: 1678 (1749)), -ENDE, -NING (†, Verelius 297 (1681)); jfr OMSIKT.
Ordformer
(om- 1561 osv. um- 1541)
Etymologi
[fsv. umsea sik; jfr d. omse, t. umsehen]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 705. — jfr SE OM)
1) (†) i fråga om riktande av blicken åt olika håll samt i närstående anv.; jfr OM, prep. o. adv. III 3 b.
a) refl.: se runt omkring sig; vanl. i utvidgad l. bildl. anv., särsk.: rikta sin uppmärksamhet åt olika håll, taga sig till vara, akta sig, vara försiktig. PPGothus Und. A 3 a (1590; i bild). Mera att avisera min käre farkär denna gången vet jag intet mycket, emedan hvar och en här vid hofvet sigh wäll omseer, förr än han något säijer. Ekeblad Bref 1: 109 (1652; rättat efter hskr.). På Kinnekulle kan man sig fast wijda omsee. Schück VittA 2: 391 (i handl. fr. 1673). särsk.
α) färdas l. vandra omkring o. hämta intryck l. göra sig bekant med förhållandena (ngnstädes), se sig omkring. Såsom och låtha dem njuta sådanne vilckor som andre Sendebud, at gå uth och sigh om sij. RP 1: XVII (1626). Silvius Succ. D 1 b (1719). När jag .. i Staden mig omsedt, infant jag mig emot aftonen hos (osv.). Humbla Landcr. 107 (1740).
β) i uttr. omse sig om ngt, se sig om efter ngt, försöka få tag i ngt. (Ursinus) haffver .. om legenheet sig omset, thet han et huss bekommet haffver, ther messe kunne hemligen läset blifve. HT 1920, s. 104 (1625). LMil. 4: 1205 (1700).
b) tr., i förb. med indirekt frågesats: undersöka l. taga reda på (vad osv.); äv. intr., i förb. med prep. efter: försöka få tag i (ngt). Skall och (av lantmätarna) .. omsees och effterspanas, hwadh andre omäghor finnas uthi rödningh och Tarfueskogh. CivInstr. 263 (1643). Resolverades att huusrummen .. skulle behållas till tillkommande Påsk, och emedlertijd omsees effter andra rum. CollMedP 30/9 1704.
c) ss. vbalsbst. -ende, aktsamhet, försiktighet, betänkande o. d. (Han) läter oss flux fölia vthan alt omseende och betenckiande. PErici Musæus 2: 9 a (1582). Nordencrantz Arc. 276 (1730).
2) (†) refl.: (vända sig l. vrida på huvudet o.) se tillbaka; jfr OM, prep. o adv. III 4 a α. Jag .. satte mig nederst i en bänk (i kyrkan), och då de frammanföre sig omsåge, hade jag näsduken altid i parade att lossa snyta mig. Roland Minn. 43 (c. 1748). Schultze Ordb. 4057 (c. 1755).
3) [bildl. anv. av (1 a o.) 2] (†) i uttr. förrän ngn sig omser, ss. uttryck för att en i huvudsatsen omtalad (olycklig) händelse inträffar mycket snabbt (så att man inte hinner lägga märke till den l. avvärja den). FörsprSalB (Bib. 1541). Then hastelige frå nidrigt stånd bliffuer vphögd, han weger snart nid igen, Förer sigh sielff för än han sigh omseer vti hastigt förderff. Svart G1 138 (1561). Han fölgde mig .. tillbaka; men förr änn jag omsåg mig, var han borta långt på fältet. HH XXI. 1: 2 (1709).
4) undersöka (ngt) för att se, om det har brister l. fel som behöva avhjälpas; tillse att ngt är i gott skick; sätta l. hålla (ngt) i gott skick; vårda l. sköta (ngt); jfr OM, prep. o. adv. III 10. Verelius 297 (1681: omsening, vbalsbst.). Fängelse-rummet var efter tidens sed väl omsedt och måladt. Fryxell Ber. 3: 246 (1828). Taket skall .. omsorgsfullt repareras och fasaderna omses samt fönster och listverk lagas och nyläggas. PT 1910, nr 91 A, s. 2. särsk.
a) med avs. på kroppsskada, sår o. d. Betjenten (hade) .. omsett sin herres blessur. Mellin Nov. 2: 39 (1834, 1867). DN(A) 1930, nr 277, s. 8.
b) med avs. på person: ägna vård l. omsorg åt (ngn); pyssla om (ngn). Wallin Rel. 4: 439 (1833). Östergren (1933).
Spoiler title
Spoiler content