publicerad: 1950
OMSKRIVA om3~skri2va, v. -er, -skrev, -skrivit, -skriven (se för övr. SKRIVA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Schroderus Os. III. 2: 272 (1635), Linc. N 6 a (1640)), -NING.
Ordformer
(om- 1554 osv. um- (vm-) 1545—1561)
Etymologi
[jfr d. omskrive, t. umschreiben, lat. circumscribere; av OM, prep. o. adv., o. SKRIVA]
1) i fråga om skrivande l. ritande o. d. av ngt omkring ngt; jfr OM, prep. o. adv. I 1.
a) med avs. på ngt som skrives l. ritas omkring ngt annat; numera bl. mat. dels med avs. på månghörning l. polyeder som anbringas omkring en kroklinje l. buktig yta på så sätt att alla figurens sidor tangera kroklinjen resp. ytan, dels med avs. på en kroklinje l. buktig yta som anbringas omkring en månghörning l. polyeder på så sätt att månghörningens osv. alla hörn komma att ligga på kroklinjen osv., dels med avs. på månghörning som anbringas på så sätt omkring en annan månghörning att den förras sidor gå genom den senares hörn. En rätlinig figur säges vara omskrefven omkring en cirkel, om hvar ock en af des sidor tangerar cirkelens peripherie. Strömer Eucl. I. 2: 71 (1744). För att en cirkel skall kunna omskrifvas omkring en gifven fyrhörning fordras, att (osv.). NF 12: 245 (1888). Den kring triangeln omskrivna cirkeln. Hedström o. Rendahl Alg. 45 (1915).
b) [jfr lat. circumscribere, omge (ngt) med en cirkel o. d.] (numera bl. tillf.) med avs. på ngt varomkring ngt annat skrives l. ritas o. d. (o. med av prep. med inledd bestämning angivande det som skrives osv.). Den oformliga bilden är omskrifven med okända bokstäfver. Murberg FörslSAOB (1791). särsk. [efter lat. circumscribere] (†) i utvidgad o. bildl. anv.: innesluta (ngt) inom gränser, begränsa l. inskränka (ngt). Caluinisterna seya, at Gudz högre hand är itt wist och omskrifwidt rum j himmelen. OMartini Pred. C 4 b (1606). Meenar någen, Gudz Krafft wara endeligh eller omskrifwen .. Han wari förbannat. Schroderus Os. 2: 112 (1635). (Pufendorf) anmärker .. att i somliga stater folken ansett det vara tjänligt att med vissa gränser omskrifva regeringsmakten. Nyblæus Statsm. 32 (1864, 1882). Brand kan vara begränsad (omskrifven) eller utbredd (diffus). Lundberg HusdjSj. 40 (1868).
2) [ytterst efter lat. circumscribere, eg.: omge (ngt) med en cirkel o. d.; jfr 1 b] ersätta det egentliga l. rakt på sak gående uttrycket för (ngt) med ett oegentligt l. bildligt l. beskrivande l. eufemistiskt; ersätta l. (vid översättning) återge (ett enskilt ord) med flera (särsk. med ett uttryck som innebär ett förtydligande l. en beskrivning); uttrycka (en grammatisk kategori, t. ex. passivum l. konjunktiv l. vissa tempus) gm sammanställning av flera ord; återge (ngt) mer l. mindre fritt; ofta i p. pr. i adjektivisk anv. l. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv. Klostren omskrifvas af de gamle med scholæ theologicæ. Wieselgren SvSkL 2: 137 (1834). Huru skall en Bibelöfversättning vara? .. omskrifvande, tydlig, lättfattlig för en hvar? Men då ger den blott ett ungefärligt begrepp om Urskriften. Tegnér (WB) 8: 94 (1836). Ordöfversättningen vållar många nya ordbildningar, ehuru omskrifningar oftast förekomma. Wieselgren SvSkL 4: 264 (1847). Hos araberna är ”dina fötters stoft” en ej ovanlig omskrifning för jag. UVTF 26: 89 (1880). Endast genom att omskrifva ordet kan det återgifvas i öfversättning. Sundén (1887). (Lindbloms översättning av katekesen är) i förvånande liten grad omskrivande i stället för trogen sitt original. KyrkohÅ 1926, s. 145. Något pris fick (den i pristävlingen deltagande) författaren ej heller, ehuru akademien i några välvilliga ord omskrev hans nederlag. Schück VittA 5: 701 (1936).
3) (i mer l. mindre förändrad form) skriva (ngt) på nytt; omarbeta l. göra om (ngt skriftligt); stundom: (omarbeta o.) renskriva (ngt); äv. (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.; jfr OM, prep. o. adv. III 7. RARP 1: 147 (1631). Tijden är nu så kort, att jagh icke kan omskriffua detta medh renare stijlo. VDAkt. 1680, nr 389. Ett till utseendet nytt arbete, som i sig sjelf ej är annat än en omskrifning af ett gammalt. Agardh Bot. 2: Föret. 2 (1832). (K. XI) hade .. tillsatt en flitigt arbetande lagkommission, som äfven hade att omskrifva konungsbalken. Hjärne K12 6 (1902). — särsk.
a) pedag. i fråga om förnyat utförande av ett skriftligt prov; särsk. ss. vbalsbst. -ning. Det blev ingen omskrivning av matematikprovet. LD 1950, nr 86, s. 1.
b) (†) i uttr. omskriva (ngt) till ngn, utfärda (en skrivelse) på nytt till ngn. (Om) tijden icke hade fallet oss förkortt, schulle thette breff än ene gånge till hele rådet vmschriffwit bliffwit. G1R 17: 281 (1545).
4) (numera föga br.; se dock a o. b): skriva (ngt om ngn l. ngt); behandla l. omnämna (ngn l. ngt) i skrift; i skrift uttrycka l. ange (ngt); jfr OM, prep. o. adv. I 21. Om bergzmens och rotecharanas hytte bruchning kan jag .. inthet mykijt annath omscriffve, utan som tilförena. G1R 24: 558 (1554). Det (onda) hafver nu slagit sig .. i benen med större värk .. än jag omskrifva kan. RA I. 3: 955 (1597). Din förebråelse, att jag till dig ej omskrifvit mina Kritiska bref, är ganska oförtjänt. BrefNSkolH 221 (1811). ArbT 1948, nr 78, s. 4. — särsk. i pass.: omnämnas l. behandlas i skrift.
a) i fråga om omnämnande osv. i ett visst, enskilt skriftalster; numera bl. (i utpräglat skriftspr.) i p. pf., särsk. i attributiv anv. o. best. form (ofta med huvudordet saknande artikel). BraheBrevväxl. II. 1: 32 (1646). Narimond instälte sig 1333 i Nowogrod och tog de omskrefna Länder i besittning. Lagerbring 1Hist. 3: 389 (1776). Omskrivna arbete skall snarast anskaffas. Östergren (1933).
b) (i skriftspr., mera tillf.; se dock slutet) i fråga om omnämnande osv. i (en mängd) olika skriftalster (av olika författare). Verd. 1892, s. 241. särsk. (fullt br.) i p. pf. (i sht i attributiv anv.). Den i vår tid så mycket omskrifna darwin'ska teorin. Rein Psyk. 1: 482 (1876). Böök 4Sekl. 91 (1928). jfr MÅNG-OMSKRIVEN.
Ssgr (till 2): OMSKRIVNINGS-ARTAD, p. adj. Omskrivningsartade vändningar. Svanberg SvStil. 89 (1936). —
Spoiler title
Spoiler content