SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(I 1) OMSKIMRA. (i poesi l. vitter stil) skimra omkring (ngn l. ngt); vanl. oeg. l. bildl. (Gumsens) flockiga rygg omskimras af strålande saffran. Adlerbeth Buc. 25 (1807). Gustaf III:s en gång af glädje så omskimrade regering. 2NF 27: 1219 (1918).
(III 7) OMSKIPA, förr äv. -SKEPA. [fsv. umskipa, ändra (MP 5: 174)] (i vitter stil, föga br.) omordna; omdana; förr stundom: omredigera. Herr Birger Päderson .. hafwer fådt öfwersee och omskipa Vplandz Lagen. HSH 21: 251 (1691). (Malarian) trifdes godt i de vidsträckta skuggiga lustparkerna .., hvartill det forna åkerlandet omskipats. Rydberg RomD 159 (1874, 1877). särsk. (†) refl.: göra om sig l. omskapa sig (till ngt). Wi wille änteligen osz til Franska omskepa. Hermelin DuFour A 3 a (1683).
(III 2 a) OMSKIVAS, v. dep. [jfr ä. nysv. skiva om, kringvrida (ett hjul)] (†) kringsvänga; anträffat bl. i bildl. jämförelse. Sådan regla, som .. iemliga lika som ostaduga wäderflaggor (dvs. vindflöjlar) omskijffuas. AAAngermannus VtlDan. Förspr. a 6 a (1592).
(III 7) OMSKJUTA, -ning. idrott. i fråga om skyttetävling. LdVBl. 1870, nr 64, s. 3. Kan .. särskiljning ej åstadkommas, skall omskjutning äga rum. Olympiad. 1912, Red. 142 (1913).
(III 7) OMSKO, v., -ning. sko om (en häst); äv.: förse (hjul o. d.) med ny skoning. Murberg FörslSAOB (1791). Schmidt HbVeterFält. 108 (1920).
(III 4 b, 7) OMSKOLA, v.1, -ning. [efter t. umschulen] eg.: flytta (ngn) till annan skola.
a) lära upp (ngn) i annat fack l. yrke o. d.; äv.: uppfostra (ngn) så att han får en annan sinnesriktning, andra tänkesätt o. d. Försöken (med ökad varmbläster vid smältsmide) tyckas hafva varat blott 2—3 veckor, en väl kort tid för att omskola en smidespersonal. JernkA 1902, s. 468. Omskolning av finska invalider. Form 1943, Omsl. s. 62. Frågan om det tyska folkets ”omskolning”. SvD(B) 1945, nr 286, s. 4.
b) trädg. o. skogsv. upptaga (en växtplanta) från dess plats i fröbädd, plantskola l. dyl. o. plantera den på annat ställe, innan den planteras på sin definitiva plats. Lundström Trädg. 1: 38 (1831). Plantorna ha som helt små omskolats för att sedan i början av juni eller något tidigare utsättas på kalljord. LAHT 1927, s. 79.
Ssgr: omskolnings-kurs. till a. BtRiksdP 1945, 6: nr 65, s. 4.
-spade. skogsv. till b. Haller o. Julius 192 (1908).
(I 1) OMSKOLA, v.2, -ning (FörarbSvLag 5: 123 (1713), Murberg FörslSAOB (1791)). (numera knappast br.) omge l. fastkila (ngt) med sten runt omkring; jfr kring-skola. FörarbSvLag 4: 211 (1695). Alla rågångsvinklar betecknas genom större, väl omskolade råstenar. Björkman Skogssk. 299 (1868).
(III 5, 7) OMSKOTTA, -ning. (i sht i fackspr.) gm skottning bringa (ngts) beståndsdelar l. enheter i annat läge i förhållande till varandra; äv. om upprepad dylik skottning. (Sv.) Omskotta .. (t.) umschaufeln. Möller (1790). Vid hvarje omskottning och uppläggning bör under komposten läggas ett särskildt absorptionslager. Arrhenius Jordbr. 1: 232 (1862). Abelin VTr. 116 (1903).
(III 5) OMSKOVLA, -ing. (förr äv. -skofl-, -skåfl-) med skovel bringa (ngts) beståndsdelar l. enheter i annat läge i förhållande till varandra. Broocman Hush. 1: 26 (1736; med avs. på säd). LfF 1900, s. 306 (med avs. på potatis).
(I 1) OMSKRANKA, v., -ning (Murberg FörslSAOB (1791), Dalin (1853)). [jfr ä. t. umschranken] (numera bl. tillf.) omge (ngt) med skrank; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om omgivande skrank; jfr omskränka. Omskranka trägården. Murberg FörslSAOB (1791). Omskrankning .. (dvs.) Omgifvande skrank. Dalin (1853). TurÅ 1944, s. 62. särsk. (†) bildl.: omgärda (ngn l. ngt) med skrankor, sätta skrankor för (ngn l. ngt); ordna l. reglera (ngt). Tå plägar (Gud) .. kasta Regementen anten heelt omkull, eller them medh swåra wilkor och difficulteter omskrancka och behäffta. PlacatBöned. 10/5 1649, s. A 2 b. Hos de Orientaliske Folken, hafva Arabes varet de förste, som sitt språk uti visse reglor innefattat ock omskrankat hafva. Tiällmann Gr. 29 (1696).
OMSKRIFT.
1) (in)skrift (skriftlig uppgift) omkring ngt; särsk. om inskrift längs kanten (l. kanterna) av ett mynt l. sigill l. en medalj o. d.; jfr om, prep. o. adv. II 1 c, o. omskriva 1. Uti bröllops och Krönings högtiden utkastades uti Cracau Silfwermynt, med den omskrift på den ena sida: Amor distantia jungit. Girs J3 173 (1627). 3SAH LIV. 1: 32 (1943). jfr sigill-omskrift.
2) (mindre br.) om ngt ändrad form vari ngt återges i skrift (l. tal); jfr omskriva 2. Stället lyder i (lätt) omskrift sålunda. Östergren (1933).
(I 21) OMSKRIKEN, p. adj. (vard.) mycket omtalad; som man gör stor affär l. stort nummer l. stort väsen av; (över)reklamerad. Din omskrikna disputation vill jag ha. BrefNSkolH 11 (1810). Angered-Strandberg NVärld. 215 (1898). Nils Liljas obetydliga, men vid denna tid oerhört omskrikna bok ”Människan”. Ahrenberg Männ. 2: 37 (1922).
Spoiler title
Spoiler content