SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ONDSK ωn4sk, adj.
Etymologi
[sv. dial. ondsk; snarast till ONDSKA. — Jfr ONDSKAS]
(numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) ondskefull, moraliskt dålig; illvillig, elak, ovänlig. Mitt ondska Sinne. Warnmark Sinnew. 9 (1687). Tijden i sig sielff är intet ond, utan tu gör honom ond, med tin ondska Arghet. Fernander Theatr. 461 (1695). Inte har väl gumman rätt att vara ondsk mot människorna. Lo-Johansson Hist. 160 (1928).
Spoiler title
Spoiler content