ONDTYSK, äv. ONTYSK, adj. o. sbst. m.||(ig.); ss. sbst. pl. -ar.
Ordformer
(on- 1620. ond- c. 1700—1749. un- 1620)
Etymologi
[jfr sv. dial. (Estl.) ontysk, i Baltikum infödd person som icke är svensk l. tysk, est, lett osv., baltisk t. undeutsch, eg.: icke tysk; som har avs. på de i Baltikum inhemska folken, estnisk, lettisk osv. (jfr mlt. undudesch, otysk, oförståelig); ytterst av t. un- (se O-) o. TYSK, sbst. resp. adj.; förleden har folketymologiskt anslutits till OND]
(†)
I. adj.: som har avs. på l. tillhör den inhemska delen av befolkningen i Baltikum, som är av estnisk l. livländsk osv. härkomst. De ontyske byar (i Hapsals län). Almquist CivLokalförv. 3: 298(i handl. fr. 1620). jfr Almquist CivLokalförv. 2: 553(1922). särsk. i pl. best. de ondtyske, esterna, livländarna osv. Almquist CivLokalförv. 3: 297(i handl. fr. 1620).
II. sbst.: mansperson tillhörande den inhemska delen av befolkningen i Baltikum; est, livländare osv.; i pl. äv. utan avs. på kön. Lind(1749). jfr: (Hedningar finnas) I Lifland bland then gemena hoopen på landet, them man ond-Tyskar kallar, för theras särskilte språk och fälijke lefwerne skull. Isogæus Segersk. 1378(c. 1700).
