[jfr t., eng. o. fr. onto-; till gr. ὤν (gen. ὀντός), p. pr. av εἶναι, vara]
ss. första led i ssgr: som har samband med l. avseende på det varande l. ett väsen.
Ssgr (i fackspr.): ONTO-GENES—04. en individs l. en organisms utveckling från tillblivelsen till döden (l. till den fulla mognaden); jfr fylogenes. VerdS 141: 11(1906). —
-GENETISK—040. adj. till onto-genes(jfr fylogenetisk); särsk. i uttr. ontogenetisk utveckling, en individs l. en organisms utveckling från tillblivelsen till döden (l. till den fulla mognaden). 2NF 22: 1199(1915). —
-GENI -jeni4 l. -ge-, r.; best. -en l. -n. [jfr eng. ontogeny, fr. ontogénie; av t. ontogenie, bildat 1866 av den tyske naturvetenskapsmannen E. Hæckel ss. motsvarighet till t. phylogenie (se fylogeni)]
2) vetenskapen l. läran om individens l. organismens utveckling från tillblivelsen till döden (l. till den fulla mognaden). Quennerstedt StrSkr. 1: 110(1878, 1919). Strindberg Hafsb. 53(1890). —
-LOGI—04. filos. läran om det varandes väsen o. tingens allmännaste väsentliga bestämningar o. sammanhang; den del av den teoretiska filosofien som behandlar det varande ss. sådant; jfr kosmo-logi. Rathe Ontol. 7(1744). —
-LOGISK—40. filos. adj. till onto-logi. Leopold 4: 345(c. 1820). jfr (oriktigt i bet.: ontogenetisk) Strindberg Hafsb. 53(1890). särsk. i uttr. det ontologiska beviset (för Guds existens) o. d., det bevis för Guds existens som vissa filosofer ansett sig finna i begreppet ett fullkomligt väsen. Lutteman Schulze 148(1799).
