SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORTIT orti4t, r.; best. -en; pl. (i bet.: slag av ortit l. kristaller av ortit) -er.
Ordformer
(förr skrivet orthit)
Etymologi
[jfr t. orthit, eng. orthite; bildat (trol. av Berzelius; jfr FKM 5: 12 (1818)) med den i mineralogiska namn vanliga ändelsen -it av gr. ὀρϑός, rak (jfr ORTO-), med syftning på den form vari mineralet uppträder]
miner. mineral som tillhör epidotgruppen o. som innehåller cerium o. andra sällsynta jordartsmetaller. Orthiter stora som fingrar, men så sköra, at vi fingo endast sönderbrutna stuffer. Berzelius Brev 8: 47 (1816). Erdmann Min. 352 (1853). Gertz o. Grönwall Min. 39 (1923).
Spoiler title
Spoiler content