publicerad: 1951
OTILLGÄNGLIG ω3~tiljäŋ2lig, förr äv. OTILLGÄNGELIG (otilgä´ngelig Weste) l. OTILLGÅNGELIG, adj. -are. adv. -EN (†, Murberg FörslSAOB (1791)), -T (Murberg FörslSAOB (1791) osv.).
Ordformer
(-gånge- 1640—c. 1755. -gäng- 1786 osv. -gänge- 1652—1830)
Etymologi
[fsv. otilgangliker (SpV 484); jfr d. utilgængelig, nor. utilgjengelig, t. unzugänglich; till TILLGÄNGLIG]
A. om sak l. sakförhållande.
1) om ställe, lokalitet, naturföremål o. d.: som man icke l. endast med största svårighet kan komma fram till resp. in i l. upp på o. d.; i sht förr äv.: som man icke får komma in i l. besöka l. har tillgång till; jfr 2. Linc. (1640). (Rovfåglarna) tillreda sitt bo bland otillgängliga klippor, i murar, i träd. Nilsson Fauna II. 1: 4 (1824). Den ensliga cellen bör vara otillgänglig för den yttre verlden. Oscar I Straff 88 (1840). Observatoriet hade väl under 30 år snart sagdt varit otillgängligt. Svanberg RedLefn. 104 (1882). Hon (hade) ställt .. (vasen) från sig på dess plats, den .. otillgängligaste i rummet. Hallström Händ. 196 (1927).
2) om terräng (skog, kärr, bärgstrakt o. d.): oframkomlig l. (om skog o. d.) ogenomtränglig; ytterst svårframkomlig, oländig; stundom svårt att skilja från 1. (Han) har .. genomrest de otillgängligaste trakter. Stiernstolpe Cuv. 43 (1821). Fordom var vårt land uppfylldt af stora skogar, hvilka ofta voro så täta och otillgängliga, att det var nästan omöjligt att tränga genom dem. LbFolksk. 233 (1890).
3) (numera knappast br.) om färdled: (så gott som) oframkomlig l. ofarbar l. omöjlig att befara. Eurén Kotzebue Cora 1 (1794). Den förste (forsen) ifrån Staden .. är liten, .. men sedan är Klabböle fors och därefter Norrfors aldeles otilgängligt at färdas på up och utföre. Hülphers Norrl. V. 2: 39 (1797). Otillgängliga vägar. Adlerbeth Buc. 56 (1807). TySvOrdb. 2500 (1932).
4) (numera bl. tillf.) om mer l. mindre konkreta föremål: som man icke kan nå l. komma åt l. har tillgång till l. förfogar över, icke tillgänglig, oåtkomlig. Murberg FörslSAOB (1791). Dessa penningar (som stodo till Tysklandsarméns förfogande i Hamburg voro) ungefär lika otillgängliga, som om de legat i Stockholm. Malmström Hist. 4: 316 (1874). 2NF 15: 1192 (1911).
5) om ngt mer l. mindre abstrakt (t. ex. begrepp, tanke, språk l. skrift): som man icke har möjlighet att tillägna sig l. tillgodogöra sig l. förstå o. d., icke tillgänglig; ofattbar, obegriplig. Vinterbl. 1853, s. 62. Vishetsläran var .. en afskild, en otillgänglig, en för Propheterna ensamt bekant eller dem förbehållen lära. Agardh ThSkr. 1: 70 (1855). Kriticismen, enligt hvilken tingens väsen (deras vara i sig) är för oss rentaf otillgängligt. Borelius Metaf. 2 (1883). Östergren (1934).
6) i uttr. otillgänglig för behandling o. d., som man icke kan komma åt med l. som icke låter sig påvärkas av behandling; jfr 9. 3SAH 4: 218 (1889). Kräfta i levern, bukspottkörteln och bukhinnan är praktiskt taget otillgänglig för varje behandling. Kräftsjukd. 174 (1930).
B. om person l. ngns sätt o. d.
7) (numera bl. tillf.) omöjlig (l. ytterst svår) att träffa l. komma i förbindelse med, oanträffbar, svåranträfflig. Otillgänglig person. Murberg FörslSAOB (1791; bet. oviss; jfr 8). Lindfors (1824). Kolmodin Liv. 1: 372 (1831). 3SAH 3: 276 (1888).
8) som i umgänge med andra människor intar en reserverad l. avvisande hållning o. är svår att komma i samtal med o. att närmare lära känna, sluten, tillknäppt; motsatt: öppen, fri(språkig), lättillgänglig; äv. om ngns sinne o. d. 3SAH LIX. 3: 141 (1836). Genom detta otillgängliga väsen gjorde .. (K. XII) sig föga omtyckt. Carlson Hist. 6: 113 (1881). För dem, som icke närmare kände honom, var han ytterst otillgänglig. Selander C15Dag. 172 (1927).
9) i uttr. otillgänglig för ngt, som icke låter sig påvärkas av ngt, oemottaglig l. okänslig för ngt. Otillgänglig för skäl, smicker, böner, mutor. Med det vitsord skolen I trampa hans mull, att han, otillgänglig för alla låga afsigter .. gick sin lycka till mötes. Leopold 6: 186 (1786). Kronprinsen vore .. icke otillgänglig för skäl. De Geer Minn. 1: 164 (1892). Otillgänglig för fruktan skapades han. Job 41: 24 (Bib. 1917).
Avledn.: OTILLGÄNGLIGHET, r. l. f. [jfr t. unzugänglichkeit] egenskapen l. förhållandet att vara otillgänglig resp. oåtkomlig l. icke tillgänglig o. d. Möller (1790). särsk.
3) (numera knappast br.) till 3: oframkomlighet. Vägarnas otillgänglighet. Fryxell Ber. 3: 51 (1828).
5) till 5. Nyblæus RelUpps. 8 (1867, 1872). (Pyrrhons) påståenden om tingens otillgänglighet för vår kunskap. 2NF 25: 977 (1917).
6) till 8 l. (tillf.) 7. Murberg FörslSAOB (1791). (Man märkte hos G. Wennerberg) en viss egendomlig slutenhet, stundom gränsande till otillgänglighet. 3SAH 17: 14 (1902).
Spoiler title
Spoiler content