OXYMEL ok1symäl4, äv. ωk1s-, l. -me4l, l. 400, r. (Linderholm 1: 379(1802), Klint(1906)) l. n. (WoJ (1891), Auerbach(1913)); best. -en l. -et.
Ordformer
(oximel 1578. oximell 1578. oxymel 1763 osv.)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. oxymel; av lat. oxymel, oxymeli, av gr. ὀξύμελι, av ὀξύς, skarp, bitter, sur, o. μέλι, honung]
(numera föga br.) farm. blandning av honung o. ättiksyra l. ättika, ättikhonung; förr äv. om blandning av honung med ngn sur bärsaft. BOlavi 32 a(1578). Alm(Sthm) 1763, s. 41.Gentz Lindgren(1930).
