SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1951  
OZON oså4n, äv. otså4n, äv. ωs- l. ωts-, r. (Scheutz Jord. 113 (1856) osv.) l. n. (Hygiea 1859, s. 119, osv.); best. -en l. -et.
Etymologi
[jfr t. ozon, eng. o. fr. ozone; till gr. ὄζειν, lukta; bildat (med syftning på gasens lukt) av den t. kemisten C. F. Schönbein, som 1839 upptäckte ifrågavarande gas]
kem. modifikation av syre, med tre atomer i varje molekyl o. med starkt oxiderande egenskaper samt karakteristisk lukt, aktiv syrgas; utom i fackspr. äv. om frisk, syrerik luft. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 33. Syre, som genom elektricitet blifvit förvandladt till ozon. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 128. God morgon, ocean! .. Det strömmar ozon öfver dina fräsande böljetoppar och vi andas in ett nytt lif. Nyblom Österut 17 (1908). Starck Kemi 14 (1931).
Ssgr (kem.): OZON-APPARAT. (föga br.) för framställning av ozon. KemT 1901, s. 164.
-GAS. (numera knappast br.) ozon. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 46. Cleve KemHlex. 285 (1883).
-RENAD, p. adj. renad medelst ozon. Ett ozonrenadt vatten. TT 1898, Allm. s. 59.
-RÖR. jfr -apparat. För alstrandet af ozon användes s. k. Siemens'ska ozonrör. TT 1899, K. s. 84.
Avledn. (i sht kem.): OZONID104, r. förening uppkommen gm addition av ozon till en omättad organisk förening. UpsLäkF 1868—69, s. 214. KemT 1914, s. 85.
OZONIERA, v. (†) ozonisera. Ozonierad luft. Almström KemTekn. Suppl. 7 (1847).
OZONISATOR, r. l. m. apparat för framställning av ozon. TT 1899, K. s. 79. 3NF (1931).
OZONISERA, v., -ing.
1) tillsätta ozon till (ett ämne), låta (ett ämne) påvärkas av ozon. Svanberg ÅrsbVetA 1849, s. 9. Wirgin Häls. 3: 275 (1933).
2) (mindre br.) (helt l. delvis) förvandla (syre) till ozon. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 128. Ozoniserad syrgas. KemT 1901, s. 167.
Spoiler title
Spoiler content