SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1951  
OZELOT os1elot4 l. -lå4t, m. l. r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ocelot 1882. ocelott 1806. ozelot 1818 osv.)
Etymologi
[jfr t. ozelot, eng. ocelot; av fr. ocelot, av indianspr. tlalocelotl]
1) zool. det till kattdjurens familj hörande, i södra delen av Nordamerika o. norra delen av Sydamerika levande rovdjuret Felis pardalis Lin., panterkatt. Gravander Buffon 2: 46 (1806). Kjellin 483 (1927).
2) skinn av det under 1 nämnda djuret. En parant päls i ozelot. SDS 1946, nr 268, s. 10.
Ssgr (till 2): OZELOT-KAPPA.
-PÄLS.
Spoiler title
Spoiler content