publicerad: 1952
PARABEL para4bel, r. l. m. l. f.; best. -beln ((†) -blen Ljunggren Est. 1: 160 (1856), Dens. SmSkr. 2: 192 (1879)); pl. -bler (Schroderus Os. 1: 97 (1635) osv.) ((†) -blar VetAH 1810, s. 30, Jochnick AnGeom. 64 (1860)).
Etymologi
1) stil. bildlig framställning av ngt i form av en enkel, kort berättelse (med motiv från naturen l. vardagslivet), (genomförd) liknelse. Ludvigsson Norman 21 (c. 1550). Poemet Dälden (av Kellgren), den härligaste och sannaste Parabel vi ega på vårt språk. SvLitTidn. 1821, sp. 154. Jesu parabel om fikonaträdet. AnderssonBrevväxl. 2: 231 (1835). 3NF 12: 1146 (1930).
2) geom., mat. till de koniska sektionerna hörande, plan, öppen kroklinje, så beskaffad att avståndet från vilken punkt som helst på periferien till en fast punkt (brännpunkten) o. till en given rak linje (styrlinjen) är lika stort; jfr ELLIPS II, HYPERBEL. VetAH 1745, s. 76. Parabel är en kroklinea, som uppkommer, då en kon skäres af ett plan, som går jemnlöpande med konens sida. Hazelius Artill. 6 (1833). Hedström o. Rendahl Alg. 163 (1915). — särsk. i utvidgad anv., om figur som har formen av en parabel. Ödmann Hågk. 15 (1801; uppl. 1918). (Bron) lyfter stolt sitt enda spann över älven, och dess släta parabel smälter .. väl in i det gamla bondelandskapet. TurÅ 1937, s. 79.
Ssgr (i allm. till 2, i fackspr., i sht mat., geom. o. tekn.): PARABEL-BALK. tekn. sammansatt balk vars över- l. underdel utgöres av en parabelformig båge. 2NF 4: 198 (1905). —
-BÅGE. [jfr t. parabelbogen]
-SPANN, n. tekn. (bro)spann vars över- l. underdel utgöres av en parabelformig båge. TT 1899, Byggn. s. 118. —
Avledn.: PARABLISK, adj. (†) till 2: som hör till en parabel, parabolisk. Et parabliskt segment. Palmquist ConSect. 125 (1752).
Spoiler title
Spoiler content