[jfr t. parabolisch, eng. parabolic, fr. parabolique, senlat. parabolicus, bildlig, sengr. παραβολικός, bildlig; till PARABOL]
1) (numera mindre br.) stil. motsv. PARABEL 1, PARABOL 1:som har karaktären av (l. hör till l. på annat sätt har samband med) en parabel; meddelad i form av en parabel. Isogæus Segersk. 243(c. 1700). (Jesu) många paraboliska lärdomar. Rydén Pontoppidan 210(1766). SvUppslB(1934). särsk. (†) i utvidgad anv., om händelse, faktiskt förhållande o. d.: symbolisk. Är ej Christi lefnad parabolisk, / Liksom hans tal? Franzén Skald. 7: 27(1840). Levertin Diktare 135(1898).
2) geom., mat. motsv. PARABOL 2, PARABEL 2:som utgör (en del av) en parabel l. har formen av en parabel; äv. om buktigt föremål (särsk. spegel): vars skärning med vissa plan har formen av en parabel. En parabolsk figur. Polhem Brev 84(1712). Flott-Broarne med paraboliska bågar. Polhem Test. 119(1761). Genomsnittet (av en glacialt utformad dal) liknar en kroklinia, som i matematiken benämnes parabel, hvarför dylika dalar pläga kallas paraboliska dalar. Svenonius Stenr. 3(1887). Af 350 beräknade kometbanor äro 275 paraboliska. VetAÅb. 1910, s. 262. Spegeln (i strålkastaren) är parabolisk. BelysnInstrInf. 1919, s. 20.
