SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PARABOLISK par1abå4lisk, förr äv. PARABOLSK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-lisk c. 1700 osv. -lsk 1712)
Etymologi
[jfr t. parabolisch, eng. parabolic, fr. parabolique, senlat. parabolicus, bildlig, sengr. παραβολικός, bildlig; till PARABOL]
1) (numera mindre br.) stil. motsv. PARABEL 1, PARABOL 1: som har karaktären av (l. hör till l. på annat sätt har samband med) en parabel; meddelad i form av en parabel. Isogæus Segersk. 243 (c. 1700). (Jesu) många paraboliska lärdomar. Rydén Pontoppidan 210 (1766). SvUppslB (1934). särsk. (†) i utvidgad anv., om händelse, faktiskt förhållande o. d.: symbolisk. Är ej Christi lefnad parabolisk, / Liksom hans tal? Franzén Skald. 7: 27 (1840). Levertin Diktare 135 (1898).
2) geom., mat. motsv. PARABOL 2, PARABEL 2: som utgör (en del av) en parabel l. har formen av en parabel; äv. om buktigt föremål (särsk. spegel): vars skärning med vissa plan har formen av en parabel. En parabolsk figur. Polhem Brev 84 (1712). Flott-Broarne med paraboliska bågar. Polhem Test. 119 (1761). Genomsnittet (av en glacialt utformad dal) liknar en kroklinia, som i matematiken benämnes parabel, hvarför dylika dalar pläga kallas paraboliska dalar. Svenonius Stenr. 3 (1887). Af 350 beräknade kometbanor äro 275 paraboliska. VetAÅb. 1910, s. 262. Spegeln (i strålkastaren) är parabolisk. BelysnInstrInf. 1919, s. 20.
Spoiler title
Spoiler content