publicerad: 1952
Etymologi
[jfr t. pegel, peil; av lt. pegel, äv.: ved huggen av medelstora grenar, peidel, av mlt. pegel; jfr mnl. pegel, peil(e) (holl. pegel, äv.: istapp, spett, peil); snarast sammanhörande med mnl. pegge, peg (holl. peg), meng. pegge (eng. peg), alla med bet.: träpinne, plugg, o. utgående från en germ. stam paȝ-, av den ieur. rot som föreligger bl. a. i lat. baculum, baculus, käpp, stav (jfr BACILL), gr. βάκτρον, käpp, stav (jfr BAKTERIE). — Jfr PEJLA, PEJLHÖG, PEJLHÖGFLOD, PEL, sbst.1]
(i fackspr.) om graderad stång l. påle l. om skala l. märke o. d. för uppmätning l. observation(er) l. angivande av vattendjup l. vattenstånd o. d.; numera bl. om anordning för mätning l. observation(er) av vattenstånd (i sjö, flod l. hav o. d.), i sin enklaste form bestående av en lodrätt fastgjord, med skala försedd stång l. påle o. d., numera ofta av mera komplicerad konstruktion o. försedd med en på olika sätt inrättad apparat för automatisk registrering av vattenståndets växlingar (registrerande l. självregistrerande pegel); vattenståndsmätare; äv. bildl.; jfr MAREOGRAF. En siöman, som är klook, .. / Går saktelig åth land, brukar offta lod och pegel. Lindschöld Vitt. 152 (1684). Pegel, (dvs.) .. märke eller tecken på en sluss, hur högt vattnet stiger. Pfeiffer (1837). De genom hittills anstälda observationer utrönta medelvattenhöjder vid våra peglar. KrigVAH 1885, s. 287. Folkbiblioteken, som äro en sorts peglar, vilka inregistrera det andliga livets nivå. Sörlin UFolk 24 (1929). TT 1940, V. s. 69. — jfr KUST-PEGEL.
-NÄT. om sammanfattningen av ett antal över ett (större) område utsatta peglar; jfr nät, sbst. 3. Ymer 1907, s. 254. —
Spoiler title
Spoiler content