SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PENA pe3na2 l. PÄNA 3na2, v. -ade; äv. -er, -te, -t, -t (pr. sg. pass. -as Rosborg StångjSmid. 2 (1809), Almroth Karmarsch 178 (1838: utpenas). — ipf. pass. -ades VadstKlUppbB 113 (1564: pænadis). — p. pf. -ad Rinman 1: 212 (1788: utpenadt, n. sg.), 2VittAH 16: 340 (1837, 1841: utpänad); pent (pänt) Franckenius LapPhilos. B 6 a (1651: vthpändt, n. sg.)). vbalsbst. -ANDE, -ING (GbgP).
Ordformer
(pena 1672 (: utpena)1948. päna (pæ-) 15641918)
Etymologi
[sv. dial. pena, päna; jfr d. penne, ä. dan. o. dan. dial. pene, pæne, nor. penne, nor. dial. penna, ävensom lt. utpinnen, holl. pinnen, t. abpinnen; jfr äv. lt. pennen, regla, verpennen, foga samman med träpluggar; till PEN, sbst.1]
1) (i sht i fackspr., numera föga br.) (med hammarpenen) utsmida l. uthamra l. uttänja (ngt); äv. abs.; jfr PEN, sbst.1 2. VadstKlUppbB 113 (1564). Scheutz Bleckarb. 24 (1849). GbgP 1948, nr 209, s. 14 (om ä. förh.). jfr UT-PENA.
2) (i fackspr., numera knappast br.) insätta l. rikta in pen (se PEN, sbst.1 2) i (maskindriven hammare). (stångjärns-)hammaren lagas eller pänas. Rosborg StångjSmid. 2 (1809).
Särsk. förb. (till 1): PENA UT10 4. (i sht i fackspr., numera föga br.) = pena, v. 1. Ihre 2: 328 (1769). Stenhammar Riksd. 1: 159 (1834). Levander DalBondek. 2: 79 (1944; från Orsa).
Ssg (till 1): PEN-STÄD. (förr) städ för pening av liar. Liarna .. arbetades ut på ”penstädet”. GbgP 1948, nr 209, s. 14 (om ä. förh.).
Spoiler title
Spoiler content