PJASK pjas4k, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar; l. PJASKER pjas4ker, m.; best. -n.
Ordformer
(pjask 1885—1935. pjasker 1889—1935)
Etymologi
[sv. dial. pjasker, våp, krake, motsv. nor. dial. pjask, m., stackare; jfr sv. dial. pjas(k)a, arbeta långsamt, gå sakta m. m., pjas, n., stackare m. m., långsamt arbete, nyisl. pjasi, m., lätting, odåga, pjas, n., långsamt arbete; möjl. besläktat med PJASIGo. PJASK, sbst.2, l. sidoform till sv. dial. fjask, fjåsk, odåga, tok m. m. (möjl. besläktat med FJAS). — Jfr ASK-PJÄSK,PJASKA, v.2,PJASKIG,PJOSK, sbst.2,PJÅS, sbst.2]
(bygdemålsfärgat l. vard.) krake, kräk, odugling. Den eländigaste pjask till karl. VBenedictsson(1885) hos Lundegård Benedictsson 279. Östergren (1935).
Ssg: PJASK-LÅS. [möjl. till pjask, sbst.2] (†) pjollrig l. ”fjaskig” person; jfr lås 3, pjåk-lås. Synd om alla de vackra prestkragarna, höll jag på att säga, men teg, för att ej ens inför skjutskarlen visa min karaktär af pjasklås. SödermLT 1894, nr 100, s. 1.
