publicerad: 1953
POLARITET pω1larite4t l. pωl1- l. pol1-, l. 01—, r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -er (TT 1886, s. 167).
Etymologi
[jfr t. polarität, eng. polarity, fr. polarité; till stammen i nylat. polaris (se POLAR, adj.); jfr BIPOLARITET, UNIPOLARITET]
1) (i fackspr., i sht fys.) motsv. POL, sbst.1 4, POLAR, adj. 4, POLARISK 2: (ämnes l. föremåls) egenskap att äga (magnetiska) poler; äv. om egenskapen att vara en (nord- l. syd)pol. Vår Järnmalm .. äger (merendels) en svag men beständig Polaritet. Wilcke PVetA 1764, s. 5. De olika (sol-)fläckarna inom en grupp (visa) en karakteristisk fördelning av sin magnetiska po laritet. Bergstrand Astr. 346 (1925).
2) fys. o. el.-tekn. motsv. POL, sbst.1 6, POLAR, adj. 6, POLARISK 3: (ett elektriskt systems) egenskap att äga poler; äv. om egenskapen att vara en (positiv l. negativ) pol. Syrsättningen ensamt, icke metallerna, bestämmer stapelns polaritet. FKM 2: 33 (1807). Atomernas electriska polaritet. D'ohsson PVetA 1826, s. 35. Negativ polaritet. TT 1940, Elektr. s. 95.
3) (i sht i fackspr.) motsv. POL, sbst.1 7, POLAR, adj. 7, POLARISK 4, om egenskapen att äga två delar som i ett l. annat avseende äro varandras motsatser (o. ömsesidigt påvärka varandra); äv. om förhållandet att två företeelser äro varandras (yttersta) motsatser l. ömsesidigt påvärka varandra l. om egenskapen att vara en motsats till ngt (o. påvärka detta); motsatsförhållande; särsk. (i ä. filosofiskt fackspr.) om motsatsförhållande som uppfattas ss. en enhet i o. av differenta företeelser (t. ex. om det av Schelling m. fl. antagna motsatsförhållandet mellan natur o. ande). AJourn. 1813, nr 135, s. 1. Den allmänna polaritet .. eller den enhet i motsatser, som är den allmänna characteren hos allt inom vår verld. Boström 2: 491 (1859). Denna polaritet (dvs. motsättningen mellan känslosamhet o. böjelsen för satir) i .. (Böttigers) väsen. 2SAH 56: 87 (1879). Han hade sålunda kännt det qvinligas motsatta polaritet och han erfor nu hvad det ville säga att vara man. Strindberg Giftas 1: 52 (1884). Knappast någonstädes i Norrland möter man .. i mera påfallande grad än .. (i Degerfors socken) polariteten mellan bygd och vildmark. Västerb. 1934, s. 3. — särsk.
a) (†) konkretare: pol (se POL, sbst.1 7). Katholicismen anser .. (Karl Petersohn) vara Christendomens sydvestliga polaritet; Protestantismen deremot den nordöstliga. JournLTh. 1812, nr 117, s. 2.
b) biol. (organisms) egenskap att äga två delar som visa motsatta utvecklingsanlag; särsk. dels (zool.) om motsatsförhållandet mellan de båda polerna i vissa ägg l. mellan de främre o. bakre delarna hos vissa djur, dels (bot.) om motsatsförhållandet mellan de båda ändarna av stam o. rot hos en växt (jfr POL, sbst.1 7 b). VetAH 1814, s. 195. Experiment öfver polariteten hos växterna. BotN 1909, s. 57. SvUppslB (1934).
Spoiler title
Spoiler content