publicerad: 1953
POLAR pωla4r, adj.; adv. -T.
Etymologi
2) (i sht i fackspr.) motsv. POL, sbst.1 2: som är belägen vid (l. nära) l. härrör från l. är utmärkande för l. har avseende på ngn av jordens poler; särsk. (bot. o. zool.) ss. förled i ssgr vilka utgöra namn på växter l. djur som (företrädesvis) förekomma i polartrakterna. Andersson (1845). De polara däggdjuren. VL 1901, nr 45, s. 2. Den polara kalla luften. SvGeogrÅb. 1929, s. 55.
6) (föga br.) fys. motsv. POL, sbst.1 6: som är försedd med poler l. som har avseende på poler. Det var i synnerhet .. (de med Voltas stapel sammanhängande fenomenens) polara beskaffenhet, som syselsatte .. naturfilosoferna. UB 2: 388 (1873).
a) om motsats: som utgör den yttersta motsatsen till ngt, diametral, konträr, rak, fullkomlig, fullständig; jfr POLARISK 4, POLÄR 4. SvLittFT 1838, sp. 43. Polara motsatser. VRydberg i AB 1889, nr 286 A, s. 1. Brun var son till Norges främste skådespelare Johannes Brun. Men sonen hade sökt sitt lefnadskall inom ett polart motsatt område (dvs. ss. lärare i ett fängelse). 1LundagKron. 446 (1918).
b) (i fackspr.) ss. förled i ssgr: som har avseende på en pol l. poler.
Ssgr (i allm. till 2): POLAR-ARV, r. l. m. bot. växten Cerastium Edmondstonei Murb. & Ostenf.; jfr pol-ärve. ArkBot. II. 1: 60 (1904). Krok o. Almquist Fl. 1: 218 (1935). —
(7 b) -AXEL. [jfr t. polarachse] mat. koordinataxel i polärt koordinatsystem, grundriktning; jfr pol, sbst.1 7 d α. Lindelöf AnGeom. 141 (1864). —
(7 b) -BAND. meteor. om samlingar av cirrusmoln (l. cirrostratusmoln), vilka uppträda på himmeln ss. väl avgränsade band vilkas ändar synas konvergera mot en punkt (l. två punkter) på horisonten; jfr noak a β. Kruhs Jordkl. 1: 594 (1881). FlygMotBibl. 4: 73 (1935). —
-BASSÄNG(EN). (i fackspr.) om den fördjupning i jordskorpan som omger nordpolen o. fylles av den centrala delen av Norra ishavet; i sg. best. äv. om Norra ishavet; jfr bassäng 2 slutet. ÖfversVetAFörh. 1870, s. 974. BonnierKL 8: 1026 (1926; om Norra ishavet). Ymer 1931, s. 199. —
(1, 2) -CIRKEL. [jfr t. polarzirkel, eng. polar circle, nylat. circulus polaris]
2) (†) storcirkel på himlavalvet l. jordklotet som går genom polerna, meridian. Andersson (1845). Sundén (1888). —
-DAG. dag i polartrakterna; i fackspr. vanl. om den tidsperiod under vilken solen hela dygnet om befinner sig över horisonten; jfr -sommar. CVAStrandberg 3: 286 (1854). Polardagen är (på Grönlands nordspets) 1 à 2 veckor längre än natten. Ymer 1923, s. 410. —
-DIMMA, r. l. f. meteor. om den starka dimbildning som uppkommer i polartrakterna, då varm o. fuktig luft kommer i beröring med polarisen. NF (1888). —
(7 b) -EKVATION. mat. ekvation uttryckt i polarkoordinater; jfr pol, sbst.1 7 d α. Lindelöf AnGeom. 149 (1864). —
-ESKIMÅ, m.||ig. [jfr t. polareskimo] individ som tillhör den längst i norr (i trakten av Kap York på Grönlands västkust) bosatta gruppen av eskimåer; ofta i pl., om denna grupp. Engström Bläck 163 (1914). —
-EXPEDITION. expedition till trakten av ngn av jordens poler. Svenska polar-expeditionen år 1868. Fries o. Nyström (1869; boktitel). —
-FARARE, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r.
1) person som (skall) färdas (l. har färdats) i trakten av ngn av jordens poler; deltagare i polarexpedition. Chydenius ExpSpetsb. 147 (1865).
-FLÄCK. astr. om vardera av de vita fläckar som finnas omkring polerna på planeten Mars. 2NF 17: 1052 (1912). —
-FOLK. folkslag som lever i en polartrakt. Nilsson Fauna II. 1: XLII (1835). —
-FORSKNING. NordT 1888, s. 318.
-FRONT. meteor. om gränsytan mellan kall luft från polartrakterna o. varm luft från de tempererade trakterna. LAHT 1922, s. 636. —
-FÄRD. färd i l. till trakten av ngn av jordens poler. Fries o. Nyström SvPolExp. 3 (1869). —
-GRÄNS. (i fackspr.) av klimatförhållanden framkallad gräns för växt- l. djurarts utbredning mot endera av jordens poler; äv. om linje som på motsvarande sätt avgränsar klimatområde o. d.; jfr nord-gräns, syd-gräns. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 284. Vid Sundsvall är polargränsen för eken och äpleträdet. Thomée IllSv. 290 (1866). SvSkog. 88 (1928; om gräns för tropiska zonen). —
-HARE. haren Lepus arcticus Leach, som lever på Grönland o. i nordligaste Amerika. Fries Grönl. 34 (1872). 2SvUppslB (1952). —
-HAV. hav som är beläget mellan endera av polerna o. den närmast denna befintliga polcirkeln; särsk. om Norra ishavet; jfr pol-hav. Möller (1790). De båda Polar-hafven hvimla af stora varmblodiga sjödjur. Palmblad LbGeogr. 82 (1835). Alla norra halfklotets polarhaf. Nordenskiöld Vega 2: 227 (1881). SvUppslB (1934). —
-IS. is (som täcker land o. hav) i trakten av ngn av jordens poler; äv. om drivis där(ifrån). Ödmann Polkr. 26 (1786). När havet norr om Norge är fyllt av polaris. TurÅ 1936, s. 242. —
-KALOTT. (i fackspr.) om vardera av jordklotets (l. annan planets) båda polarzoner; äv. (meteor.) om vartdera av de områden omkring o. över jordens poler där polarluft bildas; jfr kalott 2 h. NordT 1896, s. 17. Bergstrand Astr. 407 (1925; om polarfläckarna på Mars). —
(5) -KANTVINKEL. (†) miner. på kristall: vinkel mellan två i en ”polkant” (se d. o. 2) sammanstötande ytor. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 13. —
-KLIMAT. (i sht i fackspr.) klimat av den typ som är förhärskande vid jordens poler. Scheutz Jord. 236 (1856). —
-KONTINENT. (i fackspr.) om Antarktis; förr äv. om kontinent som ansågs omge nordpolen. En asiatisk polarkontinent. Nordenskiöld Vega 2: 179 (1881). Kring den södra polarkontinenten (blåsa) ofta starka ostliga stormar. Carell o. Edelstam 124 (1916). —
(7 b) -KOORDINAT. [jfr t. polarkoordinate] mat. koordinat i polärt koordinatsystem, polär koordinat; vanl. i pl.; jfr pol, sbst.1 7 d α. VetAH 1839, s. 141. —
(6) -KRAFT. [jfr t. polarkraft] (†) i uttr. positiv, negativ polarkraft, positiv resp. negativ elektricitet. Atterbom LÖ 2: 290 (1827). —
-KRETS. [jfr t. polarkreis] (†) polcirkel; äv. i utvidgad anv., om del av jorden som är belägen innanför ngn av polcirklarna; jfr pol-krets. Uti Polarkretsens landsträckor, träffas en myckenhet fogelarter. Ödmann Polkr. 64 (1786). Berndtson (1880). —
-LAND. land(område) nära ngn av jordens poler; i sht i pl., sammanfattande, om de arktiska o. antarktiska områdena; jfr land 1 c o. 3 (i). LittT 1797, s. 178. Nordenskiöld Vega 1: 114 (1880). Polarländernas vintermörker. Flodström Naturförh. 28 (1918). särsk. (numera bl. i vitter stil) om Sverige; jfr land 3. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 25 (1859). (K. XII) liknades .. vid Nordstjernan, polarlandets största prydnad. Afzelius Sag. XI. 1: 18 (1868). —
-LAV. (†) bot. laven Nephroma arcticum (Lin.) Forssell, norrlandslav; jfr pol-lav. (Lat.) Peltidea polaris. Svet. Polarlaf. Acharius Lich. 163 (1798). —
-LJUNG. bot. växten Cassiope tetragona (Lin.) D. Don, kantljung. Krok o. Almquist Fl. 1: 83 (1903). —
-LO, m. l. r. [jfr t. polarluchs] zool. det i Amerikas nordliga delar levande lodjuret Lynx canadensis Desm. NF 10: 137 (1886). —
-LUFT.
1) om luften i polartrakterna; särsk. (meteor.) om luftmassa som avkylts i trakten av ngn av jordens poler (o. därifrån strömmar ut över omgivande delar av jorden); motsatt: tropikluft. Polarluften är synnerligen bakteriefri. Söderström LäkKvacksalv. 77 (1926). Ymer 1937, s. 217. —
(4) -MAGNETISK. fys. om kropp: som har magnetiska poler, som är en (naturlig) magnet. 3NF 13: 621 (1930). —
-MUSEUM. museum där av polarexpeditioner samlat material (o. av sådana expeditioner använd utrustning) utställes. SvD(A) 1931, nr 226, s. 10. —
-MÄNNISKA. [jfr t. polarmensch] (numera bl. tillf.) person som bor i en polartrakt. Zimmermann Jord. 3: 77 (1816). Det är i kamp med en hård natur som polarmänniskan vinner sin karakter. LfF 1894, s. 187. —
-NATT. natt i polartrakterna; i fackspr. vanl. om den tidsperiod under vilken solen hela dygnet om befinner sig under horisonten; jfr -vinter. Fries o. Nyström SvPolExp. 41 (1869). Ymer 1939, s. 264. jfr CVAStrandberg 3: 458 (1856). —
-OMRÅDE~020. område omkring l. nära ngn av jordens poler; äv. (astr.) om motsv. område på annan himlakropp. Nordenskiöld Vega 1: 140 (1880). —
(3) -PLANIMETER. (i fackspr.) planimeter bestående av två med en led förbundna stänger, av vilka den ena kan vridas runt ett stift. TSkogshush. 1874, s. 117. —
(1, 2) -PROJEKTION. [jfr t. polarprojektion, eng. polar projection] geogr. o. astr. kartprojektion på ett plan som tänkes tangera jorden (l. himmelssfären) i den ena polen, normal asimutal kartprojektion. VetAH 1782, s. 252. Globen 1933, s. 12. —
-RAS, r. l. f. (i ä. fackspr.) människoras som har sitt hemvist i en polartrakt. Palmblad LbGeogr. 239 (1835; i Sydamerika). Den Lappska polar-racen. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 23 (1868). jfr Backman MännRas. 37 (1935). —
-RÄV. [jfr t. polarfuchs] i sht zool. (individ av) rävarten Alopex lagopus Lin., fjällräv; äv. om skinnet av detta djur (i vinterdräkt) ss. handelsvara; stundom bildl., om polarforskare; jfr blå-räv, vit-räv. Zimmermann Jord. 366 (1816). Viträv el. polarräv har blågrå ullhår, som täckas av de vita stickelhåren. SvUppslB 22: 298 (1935). SDS 1952, nr 63, s. 3 (om polarforskare).
(1) -SEKVENS(EN). astr. i sg. best., om ett hundratal i närheten av norra himmelspolen belägna stjärnor av olika ljusstyrka, vilka undersökts med största möjliga noggrannhet för att användas ss. jämförelsematerial vid angivande av en stjärnas ljusstyrka o. d. Bergstrand Astr. 542 (1925). —
-SKEN. [jfr t. polarschein] (i fackspr.) visst ljusfenomen som uppträder på natthimmeln (på norra halvklotet vanl. i norr o. på södra halvklotet vanl. i söder) o. som anses bero på elektronbombardemang från solen; jfr nord-sken, syd-sken. Scheutz Jord. 124 (1856). —
-SLÄDE. släde avsedd för färder i polartrakterna. KatalIndUtstSthm 1897, s. 281. Polarslädar af Nansens modell. AB 1898, nr 82, s. 3. —
(1) -SOLVISARE. [jfr eng. polar dial, fr. cadran polaire] (†) = polar, sbst.1 Polar Solwijsare som inclinera till Öster eller Wäster lärer nu mehra wara lätta att giöra. Rålamb 4: 116 (1690). Därs. 124. —
-SOMMAR. sommar i polartrakterna; i fackspr. vanl. om den tidsperiod under vilken solen hela dygnet om befinner sig över horisonten; jfr -dag. Ödmann Polkr. 21 (1786). —
-SPIRA, r. l. f. (mindre br.) bot. växten Pedicularis hirsuta Lin. Krok o. Almquist Fl. 1: 76 (1903). SvNat. 1925, s. 11. —
(6) -SPÄNNING. (†) polspänning; anträffat bl. i bildl. anv., om förhållandet mellan två företeelser som uppfattas ss. varandras motsatser; jfr pol, sbst.1 7. SvLittFT 1838, sp. 43. —
-STAM. (i ä. fackspr.) folkstam som har sitt hemvist i en polartrakt; jfr -ras. SvNilsson (1835) hos Berzelius Brev 14: 94. Retzius EthnolSkr. 224 (1856). —
-STATION. [jfr t. polarstation] vetenskaplig station i trakten av ngn av jordens poler (för insamlande av uppgifter angående väderleksförhållanden o. d.). Ymer 1882, s. 209. —
-STJÄRNA. [jfr t. polarstern, eng. polar star; efter nylat. stella polaris] (numera bl. tillf.) om stjärna belägen nära ngn av himmelspolerna, polär stjärna; förr särsk. om Polstjärnan. PoetK 1818, s. II. —
(7 a) -STRIDIG. (†) absolut motsatt. Två så polarstridiga Ting, som Kärlek och Galanteri. Almqvist Kärlek 19 (1816). —
-STRÖM. [jfr t. polarstrom]
1) geogr. havsström som rör sig från ngn av polerna mot ekvatorn. Palmblad LbGeogr. 25 (1851). De vigtigaste polarströmmarne i norra Atlanten. Rubenson Meteor. 138 (1880).
2) meteor. strömning i atmosfären som rör sig från ngn av polerna mot ekvatorn. JJNervander 1: 48 (1847). —
-TORSK. zool. torsken Gadus saida Lepechin, som förekommer i Norra ishavet. Lilljeborg Fisk. 2: 104 (1886). —
-TRAKT. trakt omkring l. nära ngn av jordens poler; i sht i pl., sammanfattande, om de arktiska o. antarktiska områdena; äv. (astr.) om trakt på annan himlakropp omkring l. nära ngn av dess poler; jfr -land, -zon. PoetK 1816, s. III. Solens polartrakter. NordT 1892, s. 172. —
(3) -TRIANGEL. [jfr t. polardreieck] mat. sfärisk triangel som bildas av punkter vilka äro poler till de tre sidorna i en given sfärisk triangel. Wetterstedt Trigon. 59 (1860). —
(1) -UR, n. [jfr t. polaruhr, eng. polar dial] (i fackspr.)
1) solur bestående av en skuggkastande visare riktad mot himmelspolen o. ett plan på vilket skuggan får falla; särsk. (i inskränkt anv.) om sådant ur vars plan är parallellt med ekvatorns plan, ekvinoktialur; jfr polar, sbst.1, polar-solvisare. NF 15: 68 (1890). SvUppslB 25: 637 (1935).
2) solur som bestämmer tiden med ledning av polarisationen av det ljus som kommer från ngn av himmelspolerna; jfr pol-ur 2. Wheatstones Polar-Ur. Tiden 1848, nr 241, s. 4. 2NF (1914). —
-VARG. zool. vargen Canis lupus albus Sab., som lever på Grönland o. i nordligaste Amerika. Fries Grönl. 35 (1872). 4Brehm 3: 234 (1922). —
-VATTEN. (i fackspr.) havsvatten som befinner sig i trakten av ngn av jordens poler l. som kommer därifrån. Fries Grönl. 5 (1872). Den s. k. Spetsbergens polarström, som öster om ögruppen för kallt polarvatten ned runt Sydkap. Ymer 1931, s. 197. —
-VIDE. bot. växten Salix polaris Wahlbg. Fries o. Nyström SvPolExp. 29 (1869). —
-VIND, r. l. m. vind som blåser i trakten av ngn av jordens poler l. som kommer därifrån. Carlstén VindStröm. 16 (1864). —
-VIRVEL. meteor. om vardera av de virvlar (en på vartdera halvklotet) i vilka luften kretsar längs jordytan från vändkretsarna mot polerna o. därifrån i en högre ström tillbaka mot vändkretsarna. Timberg Meteor. 134 (1908). —
-ZON. [jfr t. polarzone] (i fackspr.) om del av jordens yta som är belägen omkring ngn av polerna o. som med hänsyn till klimat, vegetation o. d. betraktas ss. en enhet; i sht om vardera av de av polcirklarna avgränsade kalla zonerna; äv. (astr.) om del av annan himlakropp som är belägen omkring ngn av dess poler; jfr -bälte, -kalott. VetAH 1796, s. 217 (på Jupiter). Fries ÅrsbVetA 1832, s. 49. Thelaus Skog. 13 (1865; om området norr om 72° nordlig bredd). —
-ÅR. [jfr t. polarjahr] (i fackspr.) gm internationell överenskommelse fastställd tidsperiod varunder vetenskapliga observationer göras på ett flertal platser inom polarområdena; jfr polarforsknings-år. Första (internationella) polaråret (dvs. tiden 1/8 1882—31/8 1883). 3NF (1931). —
-ÖKEN. [jfr t. polarwüste] geogr. ökenartat landskap i trakten av ngn av jordens poler. Kruhs Jordkl. 2: 396 (1882). Graham land (är) förvandladt till en obeboelig polaröken. Nordenskjöld Polarv. 128 (1907). —
-ÖVERVINTRARE~00200. person som övervintrar i trakten av ngn av jordens poler. Andersson KinPingv. 451 (1933). —
Spoiler title
Spoiler content