publicerad: 1953
POLITI pω1liti4 l. pωl1- l. pol1-, r. l. f. (RA 1: 261 (1540) osv.) ((†) n. Nordforss (1805), SD(L) 1897, nr 513, s. 2); best. -en l. -n (ss. n. -et); pl. -er; äv. POLITIE (numera bl. ss. förled i ssgr pωlit3-sie~ l. pωli3tsie~, l. pol-), r. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes (i bet. 1) äv. den lat. formen politia. G1R 12: 79 (1538). KKD 12: 430 (1712).
Ordformer
(pole- c. 1580—1764 (: Poletie Gewaldigernes). poli- 1540 osv. polli- 1723. polo- 1763 (: Polotie Gevallierne). -cey 1643. -cia 1540. -cie 1664. -ti (-tii, -tij) 1619 osv. -tie (-tije) 1547—1798. -tien, sg. best. 1559 osv. -tier, pl. 1540 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. politi, t. polizei, eng. policy; av senlat. politia (varav fr. police; se POLIS, sbst.1), av gr. πολιτεία, medborgarskap, statsförvaltning, till πόλις, stad, stat. — Jfr KOSMOPOLIT, POLIS, sbst.1, POLITIK, POLITRUK m. fl.]
1) (numera föga br., utom ss. förled i vissa ssgr) den del av en stats (l. kommuns) förvaltning som gäller befolkningens säkerhet, välstånd o. bildning, statsförvaltning, administration; särsk. om statlig (l. kommunal) värksamhet för upprättande o. tryggande av allmän ordning o. säkerhet o. d., polisväsen; äv.: (allmän) ordning, särsk. i sådana uttr. som (god) ordning och politi; jfr POLIS 1. LPetri Oec. 20 (1559). (Gud har) skickat igenom förståndig öfwerheet godh politie och regemente i landet. Gustaf II Adolf 166 (1617). God Löhn och strängt straff, giöra en god Politij. Grubb 496 (1665). Carlshamn (har) ifrån dess första fundation hafft en til dess upkomst fördelaktig inrättning af pollitie. 2RA 1: 563 (1723). Öfverståthållaren (hade) .. inseende öfver god ordning och politie. (Lundin o.) Strindberg GSthm 571 (1882). SvRiksd. II. 14: 107 (1934). — jfr DYRHETS-, NÄRINGS-, SAMFÄRDS-, SOCIAL-, SÄKERHETS-, TULL-POLITI m. fl. — särsk. (numera föga br.): (kommunalt anställd) personal med uppgift att ta hand om lik efter självmördare o. d. Vi skull' boxas om vår flaska, / .. Se'n förära skrof och aska / Till present åt politi. Bellman SkrNS 1: 23 (c. 1770). SD(L) 1897, nr 513, s. 2.
2) (†) författning l. ordning l. stadga innehållande bestämmelser rörande en stats l. en stads ”politi” (i bet. 1), ordningsstadga. RA 1: 261 (1540). Låflige och nyttige Ordninger, Politier, Lagh och Rätt. G1R 18: 286 (1547). RARP 2: 136 (1634). Dalin (1855).
3) (†) organiserat samhälle, stat. Ludvigsson Norman 9 (c. 1550). Judiske politien förstördes 70 åhr effter Christi födhelse. Baazius Upp. 137 b (1629). (Under kejsar Trajanus' tid togos) the Christne aff daga vnder thet skeen, at the wore the odödelige Gudhars och then Romerske Politiens fiender. Schroderus Os. 1: 98 (1635). Silvius Succ. D 4 a (1719).
Ssgr (till 1; i fackspr.): POLITI- l. (i sht förr) POLITIE-ANSTALT. (politi- 1814—1859. politie- 1785—1807) (†) jfr anstalt 1. Möller 2: 607 (1785). Palmén JurHb. 68 (1859). —
-BARNHUS~02. (politie-) (förr) i sg. best. benämning på ett (kommunalt) barnhus vid Danviken i Stockholm 1755—1785. HH XXXII. 2: 235 (1783). PVetA 1799, Bih. s. 185. —
-BETJÄNING. (politi- 1792. politie- 1776—1793) (†) polisbetjäning. PH 10: 515 (1776). DA 1793, nr 7, s. 3. —
-BETJÄNT. (politie-) (†) tjänsteman inom den inre förvaltningen i en stad; särsk.: polisbetjänt. BoupptSthm 1679, s. 129 a, Bil. (1680). Möller (1807). —
-BORGMÄSTARE~0200. (politi- 1805—1924. politie- 1672—1949) (förr) titel för den av borgmästarna som stod i spetsen för förvaltningen o. polisväsendet i en stad med mer än en (i regel två) borgmästare; jfr handels-borgmästare. FörordnSthmStyr. 1672, § 3. Från 1695 till 1935 bestod magistraten (i Göteborg) av .. en justitie- och en handels- och politieborgmästare, samt 10 rådmän. 2SvUppslB 12: 575 (1949). —
-DOMARE. (politi- 1814, 1828. politie- 1785—1807) (†) polisdomare. Möller 2: 607 (1785). Heinrich (1828). —
-DOMSTOL. (politi- 1814, 1828. politie- 1785—1807) (†) polisdomstol. Möller 2: 607 (1785). Heinrich (1828). —
-FÖRBRYTELSE. (politi- 1859 osv. politie- 1872) polisförbrytelse. Palmén JurHb. 53 (1859). Hernberg Rättsh. 18 (1922). —
-FÖRFATTNING. (politi- 1795—1921. politie- 1776—1823)
1) (numera föga br.) polisförfattning, ordningsföreskrift; jfr författning 6; särsk. i uttr. ekonomi- och politiförfattning, se ekonomi-författning. PH 10: 513 (1776). SvH IX. 1: 252 (1910). Cannelin (1921).
2) (†) åtgärd för att upprätthålla ordningen o. d., polisåtgärd; jfr författning 3 (c). 2SAH 3: 36 (1801). —
-FÖRHÅLLANDE. (politi- 1931 osv. politie- 1914) i sht i pl.; jfr förhållande 4. 2NF 20: 841 (1914). —
-FÖRORDNING. (politi- 1814—1932. politie- 1718—1807) (numera föga br.) jfr -författning 1; särsk. i uttr. ekonomi- och politiförordning, se ekonomi-förordning. HSH 30: 346 (1718). Lang FinlSjör. 341 (1932). —
-FÖRSEELSE. (politi-) (mindre) förseelse mot ordningsstadga o. d., polisförseelse. BerCivRätteg. 1855, s. 39. (Vid utdömande av dagsböter) möter .. den svårigheten, att vår strafflag icke skiljer mellan politiförseelser och verkliga brott. SvD(A) 1931, nr 92, s. 4. —
-GEVALDIGER. (politi- 1818 osv. politie- 1675—1808) (förr) underordnad tjänsteman i en stads ordningsmakt, poliskonstapel; äv. bildl., om person som har uppsikt över andra. Stiernman Com. 4: 118 (1675). Bååth-Holmberg Morf. 2: 193 (i handl. fr. 1818; bildl.). (Ulla Winblad) lyckades övertyga rättvisan om att hon ägde rätt att bära ”en röd sidensarspelisse”, som stack en nitisk politigevaldiger i ögonen. SvFolket 7: 186 (1938). —
(1 slutet) -GUBBE. (politi- 1824—1851. politie- 1769) (†) = -karl. Posten 1769, s. 959. Ett välbestäldt samhälle, med thy tillhörande storkommendörer och politigubbar. Livijn 1: 341 (1824). Ridderstad Samv. 3: 441 (1851). —
-INRÄTTNING~020. (politi- 1909 osv. politie- 1747—1792)
1) motsv. inrättning, sbst.2 1 c; särsk. om inrättning som har hand om tillvaratagandet av lik av personer som dött gm mord l. självmord o. dyl. l. utan att deras identitet kunnat fastställas; stundom: bårhus. SthmStCal. 1777, s. 59. SthmKommKal. 1950, s. 147.
2) (†) motsv. inrättning, sbst.2 2 a. Uti en välbestält Regiering .. (böra) Politie Inrättningarne .. stödia sig på förnufftiga grundsatser. Fennia XVI. 2: 34 (1747). —
-KAMMARE. (politie-) (†) poliskammare. ÖverståthÄmb. 1634—1934 326 (1775). HH XXXII. 2: 221 (1783). —
(1 slutet) -KARL. (politi- 1847 osv. politie- 1765) vid politiinrättning (i bet. 1) anställd person som har till yrke att biträda vid omhändertagandet av till bårhus införda lik o. d. PH 8: 70 (1765). Politikarlarne ha .. bedrifvit affärer med omkomnes eller sjelfspillingars kläder. SD(L) 1897, nr 212, s. 2. SthmKommKal. 1950, s. 147. —
-KOLLEGIUM. (politi- 1681 osv. politie- 1672—1934) (förr) avdelning av Stockholms magistrat som under åren 1672—1821 (jfr slutet) hade tillsyn över o. viss dömande myndighet i fråga om politiväsendet i staden (vartill äv. hörde motarbetande av överdådigt levnadssätt, dryckenskap o. tiggeri) samt över brandväsendet, kyrka, skolor, sjukhus o. d. FörordnSthmStyr. 1672, § 21. särsk. i uttr. politi-, ämbets- och byggnadskollegium, under åren 1821—1849 värkande avdelning av Stockholms magistrat som hade de ovan nämnda uppgifterna samt dessutom hade tillsyn över byggnadsväsendet m. m. SvNorStatscal. 1823, s. 234. 2SvUppslB 12: 959 (1949). —
-KOMMISSION. (politi- 1885 osv. politie- 1736—1780) (förr) benämning på en kommission i Stockholm under tiden 1724—1776 som hade till uppgift att organisera politiväsendet o. brandskyddet m. m. i staden. Henel 1735 254 (1736). Kungliga politi- och brandkommissionen. Wester (1946; boktitel). —
-LAG, r. l. f. l. m. (politi- 1859 osv. politie- 1769—1833) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) lag rörande allmän ordning o. säkerhet o. d. Posten 1769, s. 397. SvRiksd. II. 14: 50 (1934). —
(1 slutet) -LIK, n. (politi-) (†) lik av självmördare l. avliden straffånge o. d. som begrovs gm polisens försorg. Hjelt Medicinalv. 2: 253 (i handl. fr. 1808). SD(L) 1897, nr 71, s. 2. —
-MÅL. (politi- 1795 osv. politie- 1734—1882) mål (se mål, sbst.2 2) som rör allmän ordning (o. allmän hushållning); särsk. i uttr. ekonomi- och politimål, se ekonomi-mål 2. 2RA 3: 769 (1734). —
-MÄSTARE. (politi- 1814 osv. politie- 1746—1882) äldre benämning på polismästare. Roman Holbg 185 (1746; om utländska förh.). Som Policen fordrar en noga och närmare tilsyn, så (bör den anförtros) .. en särskilt Tienste-Man, under namn af Politie-Mästare. PH 10: 516 (1776). Wester PolitiKomm. 115 (1946). —
-NOTARIE. (politie-) (förr) notarie under politiborgmästare. Uppl. 1: 498 (1905; om förh. 1817 i Uppsala). —
-ORDNING. (politi- 1734—1946. politie- 1617—1807)
2) (förr) förordning l. stadga rörande allmän ordning o. säkerhet o. d. SthmStadsord. 1: 28 (1635). —
-RÅDMAN. (politi- 1893 osv. politie- 1896—1925) (numera bl. i Finl.) bisittare i rådstugurätt med uppgift att handlägga ärenden rörande politiväsendet; motsatt: justitierådman. Lundell (1893). FinlStatskal. 1950, s. 101. —
-RÄTT, r. l. m. (politi-) (i ä. fackspr.) sammanfattning(en) av de rättsregler som reglera den allmänna ordningen o. säkerheten. Hofrättsexamen innehåller .. jemte den gällande lagen .. hela vår Politirätt (etc.). Frey 1846, s. 14. —
-SAK. (politi- 1814—1871. politie- 1720—1807) politimål. Bergv. 1: 826 (1720). 2SvUppslB 23: 14 (1952). —
-STADGAR, pl. (politi-) (numera knappast br.) polisstadgar. BtRiksdP 1905, Saml. 1. I. 2: nr 14, s. 16. —
-STAT. (politi-) [jfr t. polizeistaat] stat där polismyndigheterna ha stor makt, polisstat; särsk. ss. beteckning för stat styrd efter ett centralistiskt (absolutistiskt) statssystem, i sht under 1600-och 1700-talen (då den regerande fursten hade en stark makt rörande ”politien”). Ekbohrn (1904). 2SvUppslB (1952). —
-UPPSYNINGSMAN. (politie-) (†) polisuppsyningsman. Runemark VägvSthm 99 (1790). DA 1793, nr 113, s. 3. —
-VÄG. (politie-) (†) i uttr. i politievägen, i fråga om polisärenden, i polisfrågor. I styrelse och politievägen är alt tyst och stilla. HH XXXII. 2: 204 (1779). —
-VÄRK, n. (politie-) (†) ämbetsvärk som handlägger ärenden rörande politi(en); äv.: rättsväsen. HSH 30: 328 (1718). Swenska Justitiæ- och Politiæ-Wärket. Stålhammar (1749; boktitel). —
-VÄSEN, äv. -VÄSENDE. (politi- 1814 osv. politie- 1672—1807) polisväsen. FörordnSthmStyr. 1672, § 3. Wester PolitiKomm. 6 (1946). —
-ÄRENDE. (politi- 1909 osv. politie- 1761—1790) ärende rörande polisväsende(t). Fennia XVI. 3: 27 (1761). Schück SvFörlBokhH 2: 5 (1923).
Avledn. (till 1): POLITIELL, adj. (†) som rör l. tillhör l. utmärker den allmänna ordningen l. polisväsendet. Genom .. (kristendomen) uppstod en mängd politiella och sociala inrättningar. BL 13: 232 (1846).
Spoiler title
Spoiler content