SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PORS por4s, förr äv. POST, sbst.1, r. l. m. ((†) n. Sahlstedt (1757; möjl. tryckfel)); best. -en.
Ordformer
(pors (på-) 1538 osv. post c. 1645. purs 1847)
Etymologi
[fsv. pors; jfr d., nor. o. isl. pors, mlt. pors, post, t. porsch, porst; av ovisst urspr.]
1) busken Myrica gale Lin., som växer i kärr o. på annan sank mark o. utmärkes av en stark kryddoft; äv. om andra (utländska) arter av släktet Myrica Lin.; stundom svårt att skilja från 2. VarRerV 57 (1538). (För öronvärk) stampar man pors then drager all slemheet uthur öronen som siuk ähro. OMartini Läk. 29 (c. 1600). I gamla tider brukades her i Sverige Pors i stället för humbla til bryggningen. Dalin Hist. 1: 63 (1747). Från myren doftade det av pors. Juel ProstD 462 (1933). jfr GET-, KÄRR-, MOSSE-, MYR-, VAX-PORS.
2) den till ljungväxterna hörande busken Ledum palustre Lin., som med avs. på växtplats o. lukt påminner om pors (i bet. 1), skvattram, getpors; utom ss. senare ssgsled numera bl. i icke fackmässigt spr., i sht i vissa trakter; jfr 1. Haartman Sjukd. 117 (1759). Geten är det enda av tamdjuren som äter porsen. Landsm. 1911, s. 726. jfr GET-, KÄLL-, KÄRR-, MYR-, VILD-PORS.
3) ss. benämning på vissa andra växter som i ett l. annat avseende påminna om pors (i bet. 1); i ssgrna BRUDGUMS-, MYR-, RÖD-PORS.
Ssgr (i allm. till 1 o. 2, med motsv. anv. o. bruklighet): A: PORS-BLAD. ApotT 1698, s. Q 1 b. —
-BUSKE. Broman Glys. 3: 461 (c. 1740). —
-DOFT. om den starka kryddoften av pors. Svartengren Vårst. 19 (1912). —
(1) -DRICKA, n. (†) dekokt på pors (med medicinsk anv.). Haartman Sjukd. 92 (1759). Därs. 216 (1765). —
(1) -FAMILJ(EN). bot. namn på växtfamiljen Myricaceæ. Nathorst SvVäxtn. 69 (1905). —
-FRÖ, n. [fsv. porsfrö (PMSkr. 228)] Almqvist Skälln. 78 (1838). —
-KVIST. ArkZool. IX. 4: 33 (1914). —
-KÄRR. [fsv. porskiär] kärr bevuxet med pors. Almquist UpplVeg. 152 (1929). —
(1) -LAG, r. l. m. [fsv. porslagher] dekokt på pors. Lönnberg Ragnf. 193 (1873). —
-LIE. (förr) (kraftig) lie varmed man slog pors; jfr ljung-lie. VLBibl. Bouppt. 1806, fol. 131. —
-LUKT. jfr -doft. Engström Lif 20 (1903, 1907). —
-LÖV. VetAH 1761, s. 272. —
-MAD. jfr -mark. FoFl. 1930, s. 34. —
-MARK. mark bevuxen med pors. HeimdFolkskr. 37: 4 (1896). —
-MOSSE. jfr -mark. UpplDomb. 5: 110 (1584). —
-MYR. jfr -mark. BotN 1858, s. 78. —
(1) -OLJA, r. l. f. [fsv. porsolia] olja erhållen (gm pressning) ur pors. Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 273. —
(1) -REGION. bot. region som utmärkes av vegetation av pors. BotN 1858, s. 79. —
-RIS. om porsbusken (l. dess risiga, ovanjordiska delar); äv. om risig vegetation av porsbuskar. Topelius Fält. 2: 178 (1856). Att porsris och lavendel intet trifvas tillhopa i samma kruka. Därs. 4: 341 (1864). (Pojkarna) ålade .. fram i rad genom porsriset. Lieberath Span. 60 (1916). —
(1) -SLÄKTE(T). bot. släktet Myrica Lin. ArkBot. II. 1: 67 (1904). —
-SNÅR. snår av porsbuskar. Hemberg Kola 199 (1902). —
(1) -TRÄD. [fsv. porsträ] Fries 2Linné 2: 99 (cit. fr. 1753). —
-TUVA. tuva bevuxen med pors. LFRääf (1831) hos Ahnfelt Rääf 63. —
(1) -VÄXT; pl. -er. bot. växt av porssläktet l. porsfamiljen; i pl. äv. ss. namn på porsfamiljen. NormFört. 31 (1894; om familjen). —
-ÖL. [fsv. porsöl (ArbogaTb. 1: 3 (1451)); jfr dan. o. nor. porsøl] (förr) öl kryddat med pors (l. skvattram) i st. f. humle (l. jämte humle). PolitVis. 169 (c. 1525; i bild). Låt porsölet draga och jäsa! Karlfeldt FridLustg. 113 (1901). Simmons Jönsson 352 (1935). —
-ÖRT. [fsv. porsyrt] Aken Reseap. 277 (1746).
B (†): (1) PORSA-VATTEN. = pors-dricka. BrefKrigFinl. 186 (1808).
Avledn.: PORSA, v.1 (†) till 1 (l. 2): krydda (öl) med pors (l. skvattram). Warnmark Epigr. L 2 b (1688).
Spoiler title
Spoiler content