SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
POTENTIAL pωtän1tsia4l l. po-, l. -tän1si-, l. 1004, sbst. r. l. m. o. adj.; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. potential, fr. potentiel; till mlat. potentialis, adj. (senlat. potentialiter, adv.), avledn. av potentia (se POTENS)]
I. adj.
1) el.-tekn. som har avseende på elektrisk potential; jfr II 1 a. TMatFysKemi 1921—22, s. 39.
2) som innehåller l. betecknar en möjlighet, möjlig, potentiell; särsk. språkv. i uttr. potential konjunktiv, potentialis. Konjunktiven brukas .. för att uttrycka tveksamma .. påståenden och frågor (potential konjunktiv). Calwagen TySpr. 150 (1883). Det potentiala .. fallet. Mattsson Konj. 211 (1933). — Anm. Stundom användes ss. adv. den lat. adv. formen potentialiter. 2NF (1915).
II. sbst.
1) fys. o. mek. beteckning för det arbete som erfordras för att från en punkt (t. ex. på jordytan) upplyfta l. föra en viss enhetsmassa (t. ex. 1 kg) till en viss punkt; särsk. i uttr. mekanisk potential. NF (1889). Moll Fys. 3: 114 (1899). — jfr TYNGD-POTENTIAL. — särsk.
a) el.-tekn. beteckning för det arbete som erfordras för att från en punkt i ett elektriskt fält föra en elektrisk enhetsladdning till en viss punkt som väljes ss. nollpunkt (oftast en punkt som står i förbindelse med jorden); äv. i uttr. elektrisk potential. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 101. En plan kondensator, hvars ena platta uppladdas till en hög potential. SDS 1912, nr 202, s. 3.
b) i uttr. magnetisk potential, magnetisk kraft. FörslElektrOrdl. (1931).
2) fys. o. mat. potentialfunktion. SvUppslB (1934).
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (ny anv.) om de resurser l. den kapacitet l. prestationsförmåga som ett land har på det ekonomiska l. industriella l. militära l. vetenskapliga o. d. området; kapacitet, resurser; krigspotential, industripotential. GHT 1939, nr 125, s. 3. Den amerikanska ”potentialen”, de väldiga resurser landet besatt. DN(A) 1943, nr 51, s. 22. jfr: Krigspotential. GHT 1939, nr 124, s. 3.
4) (mindre br.) språkv. potentialis. Noreen VS 5: 111 (1904). Cannelin (1921).
Ssgr (i allm. till II 1 a): POTENTIAL-BEGREPP.
1) el.-tekn. till II 1 a. PedT 1894, s. 190.
2) (tillf.) språkv. till II 4. NF (1889). —
-DIFFERENS. el.-tekn. = -skillnad. PedT 1894, s. 190. —
-FALL. el.-tekn. spänningsfall; jfr fall III. TT 1898, K. s. 5. —
(II 1) -FUNKTION. mat. o. fys. funktion angivande hur en partikels energi varierar med dess läge i ett kraftfält. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 120. —
-MÄTNING. el.-tekn. jfr mätning 1. SvUppslB (1934). —
-SIFFRA. el.-tekn. siffra som utmärker potentials storlek. ArkMat. VII. 8: 9 (1911). —
-SKILLNAD. el.-tekn. spänning mellan två punkter (mätt i volt), spänning(sskillnad). 2UB 3: 11 (1896). —
-SPRÅNG. fys. språngvis skeende förändring av en potentials storlek. 2NF 22: 67 (1915). —
(II 1, 2) -TEORI. fys. o. mat. teori rörande potential(funktioner). Düben Thompson 234 (1896). —
-VÄRDE. el.-tekn. potentials storlek. ArkMat. VII. 8: 9 (1911).
Spoiler title
Spoiler content