PRENUMERANT pren1umeran4t l. pre1-, l. -ɯ-, l. 0104, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pre- 1735 osv. præ- 1732—1850. prä- 1786)
Etymologi
[jfr t. pränumerant]
vbalsbst. till PRENUMERERA 2 a; numera företrädesvis: person som prenumererat på l. håller en viss tidning l. tidskrift l. annan periodisk skrift; i sht förr äv.: person som (i samband med förutbetalning) subskriberat på ett bokvärk. SynodA 1: 322(1732). (Förf. vill inte trycka) större Uplaga (av boken), än hvartil Prænumeranter sig .. anmäla. PT 1758, nr 15, s. 4. Tidningar .. reqvireras .. i landsorten vid den postanstalt, der prenumeranten har sin postgång. PostHb. 23(1858). Selander Pegas. 201(1935, 1950). — jfr HELÅRS-,MÅNADS-,POST-PRENUMERANT.
