SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRICK prik4, adv.
Etymologi
[jfr mlt. pricke, lt. prick(e); jfr äv. ä. d. priks, precis o. d.; adverbiell anv. av PRICK, sbst.1 I; jfr PRICKA, adj.]
(ngt vard.)
1) i fråga om exaktheten av en talmässig uppgift o. d.: precis, exakt.
a) i fråga om angivande av tid. Upsala(A) 1925, nr 101, s. 1. Bussen avg. fr. G:la Torget kl. 7,30 prick. UNT(A) 1941, nr 168, s. 12.
b) (numera bl. tillf.) allmännare. Prick åttatusen. Essén Bluff. 128 (1908).
2) [jfr PRICK, sbst.1 I 7, 8] absolut, fullständigt; i uttr. prick still(a), äv. sammanskrivet till prickstill(a). Kalle satt prick stilla under lektionerna. Beskow FarmFjunl. 43 (1930). GbgP 1947, nr 185, s. 15 (: prickstilla).
3) (mera tillf.) i predikativ anv.: absolut korrekt l. riktig, ”på kornet”. Hans iakttagelser äro ”prick”. UNT(A) 1932, nr 11274, s. 5.
Ssgr (till 2, ngt vard.; delvis möjl. med anslutning till prick, sbst.1 I 7, 8): PRICK-LIK, adj.2 (adj.1 se prick, sbst.1 ssgr). (mera tillf.) på pricken lik, alldeles lik. NDA(A) 1933, nr 207, s. 8.
-STILLA, adv., se under prick, adv. 2.
-SÄKER. se prick, sbst.1 ssgr.
Spoiler title
Spoiler content