[jfr d. prik, nor. prikk, holl. prik; vbalsbst. till PRICKA, v. I]
(†) handlingen att lätt vidröra ngt med ett spetsigt föremål l. peta på l. sticka ngt l. dyl. Hon greept, hon nöpt (dvs. grep o. nöp det, biet) med Knep och Prick / Till det hon endlig fek et Stick. Lucidor (SVS) 458(1674).
