publicerad: 1954
PROKLAMERA prω1klame4ra l. prωk1- l. prå1- l. prok1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PROKLAMATION.
Ordformer
(förr äv. -cla-)
Etymologi
[fsv. proklamera; jfr t. proklamieren, eng. proclaim, fr. proclamer; av lat. proclamare, ropa högljutt, utropa, av pro- (se PRO-, prefix1) o. clamare, ropa (jfr ACKLAMATION, DEKLAMERA, KLAMAMUS, REKLAM). — Jfr PROKLAMA]
1) (†) (offentligt) muntligen föredraga l. uppläsa l. framsäga (ngt); hålla (en oration). Annerstedt UUH Bih. 1: 313 (i handl. fr. 1632). Jag var tillstädes då Grefve Oxenstjerna med sin svaga och monotoniska stämma proclamerade äreminnet. Calonius Bref 41 (1794). Ett stort misstag .. var att jag högtidligt från katedern proklamerade betygen. Verd. 1885, s. 177.
2) (†) högtidligen utnämna (ngn till doktor l. magister o. d.); särsk. i uttr. proklamera ngn till l. för ngt; jfr 4 a. Sedan alle desse blefwo af Promotore proclamerade för Doctores Theologiæ, wände de (osv.). Wallquist EcclSaml. 1—4: 51 (1693). Alopæus BorgåGymn. 320 (1807: hvartill). — särsk. i uttr. proklamerad magister av ngn, utnämnd till magister av ngn; jfr PROMOVERA I 4 slutet. År 1778 Proclamerad Magister philosophiae af Kongl. Carolinska Academiens Cancellair. VDAkt. 1781, nr 303.
3) (†) i uttr. proklamera och inkalla ngn till ett ting, gm offentlig stämning instämma ngn till ett ting; jfr PROKLAMA 1 b. VDAkt. 1735, nr 193.
4) offentligen (o. i mer l. mindre högtidlig form) tillkännage (ngt).
a) polit. i fråga om officiellt tillkännagivande: (högtidligt) tillkännage beslutet om l. införandet l. fastställandet l. påbjudandet av (ngt) l. utnämnandet av (ngn till ngt), utropa; jfr 2. Proklamera republiken, landets självständighet. Proklamera krigstillstånd. RA I. 1: 276 (1540). Om konstitutionen ej är antagen i morgon, proklameras hertigen till kung af vestra arméen om tisdag. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 225 (1809). Årsdagen af Constitutionens proclamering. SC 2: 35 (1821). Andersson Drak. 246 (1926). — särsk. (†) i uttr. proklamera ngn såsom l. för ngt, gm en dom l. offentlig kungörelse o. d. förklara ngn vara ngt; jfr b slutet. HT 1920, s. 105 (1625: såsom). (Han) skulle .. för en skälm och bedragare bliffva proclamerad, och hans nampn på infame platzer anslåes. RP 3: 101 (1633).
b) i allmännare l. bildl. anv.: offentligt (o. högtidligt) framställa l. framföra (en åsikt l. princip o. d.) l. tillkännage l. förkunna l. deklarera (ngt) ss. sin åsikt l. (ngt) ss. enl. ngns åsikt faktiskt l. riktigt l. hävda l. kräva (ngt) o. d. Proklamera en (grund)sats. Leopold 4: 258 (c. 1820). De åsigter, Luther proklamerat vid sitt första uppträdande. Bolin Statsl. 1: 148 (1868). Vi vilja ej här proklamera någon ny princip. Björling Sol. 100 (1869). Fredrika (Bremer) .. beger sig till Schweiz, där en teologisk och filosofisk skola proklamerar samvetets rätt att fatta det gudomliga. Wägner i 3SAH LIX. 2: 64 (1948). — särsk. i uttr. proklamera ngt (så)som (förr äv. för) ngt l. ngn (så)som ngt, framställa ngt l. ngn ss. ngt, förklara ngt l. ngn vara ngt; äv. refl., i uttr. proklamera sig såsom ngt (förr äv. proklamera sig ngt), framställa sig l. offentligen framträda ss. l. förklara sig vara ngt; jfr a slutet. Det har alltid funnits ett slags folk, som proklamerat just detta obegripliga för höjden af poesi. Sturzen-Becker SvSkönl. 50 (1845). När .. Geijer .. plötsligen proklamerade sig en den nya tidens man. Dens. 1: 17 (1861). Esaias Tegnér, som ännu alltjämt proklameras som vår störste diktare. Lidforss Vetensk. 7 (1900). Sedan tidningen (Tiden) öppet proklamerat sig som arbetarorgan. Höglund Branting 1: 152 (1928).
Spoiler title
Spoiler content