SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1954  
PROVA prω3va2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr PROVARE I.
Ordformer
(prob- 16401680. prov- (-ffu-, -fu-, -u-) 1569 osv.)
Etymologi
[fsv. prova; jfr ä. d. prove, isl. prófa; av mlt. proven; liksom t. proben, eng. prove o. fr. prouver av lat. probare (se PROBERA). — Jfr PROBA, sbst.1, PROV, PRÖVA, v.]
1) tr.; motsv. PROV 1: underkasta (ngn l. ngt) prov, låta (ngn l. ngt) undergå prov, anställa prov med (ngn l. ngt), gm prov undersöka beskaffenheten av (ngt). SthmStadsord. 1: 79 (1640; om ölprov). Gullstycket som profuas skal. Stiernhielm Arch. E 1 a (1644). Då brännvin skall inläggas på nederlag, skall kontrollören företaga såväl uppmätning som profning af brännvinet. SFS 1908, nr 25, s. 15. Analyser och provningar å stenkol och leror. Ymer 1915, s. 194. — jfr KONTROLL-PROVA samt HÅRDHETS-, KRUT-, MATERIAL-, MJÖLK-, OLJE-PROVNING m. fl. — särsk.
a) (†) låta (ngn) undergå gudsdomsprov. (Kvinnan som var anklagad för trolldom dömdes till) att hon skulle profuas på vatnet. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 449 (i handl. fr. 1618).
b) motsv. PROV 1 c: på prov använda (ngt) l. sätta (ngt) i funktion l. utföra ngt med (ngt) o. d.; ofta med tanke på att man gör upprepade prov l. försök med ngt. Möbler och konstsaker (i rummet) .. voro .. omsorgsfullt valda och profvade. Hallström NNov. 72 (1912). — särsk.
α) med avs. på maskin, redskap, mekanism, musikinstrument o. d. Profva Hornet. Bellman (BellmS) 1: 210 (c. 1771, 1790). Så startade jag bilen ett ögonblick för att prova motorn. Tjerneld RödAmar. 184 (1951). jfr MASKIN-PROVNING.
β) med avs. på klädesplagg: ta på sig resp. sätta på ngn (ngt) för att se hur det passar l. tar sig ut; särsk. om den provning o. tillpassning av ett plagg, som vid beställningsskrädderi företages, innan plagget är färdigsytt. Prova en kostym, en hatt. Mont-Louis FrSpr. 181 (1739). Några dagar därefter infann sig herr Bengt Erlandsson för att prova sin nybeställda jaquette. Sjöberg Kvart. 671 (1924). särsk. i abs. anv. (jfr 2). Lundquist Småfl. 7 (1891). Jag skulle ju prova i dag. Sjöberg Kvart. 673 (1924).
γ) med avs. på mat l. dryck: provsmaka, avsmaka; äv. i allmännare l. oeg. anv.: smaka på l. äta resp. dricka av (ngt). Österling TerKom. 2: 83 (1700). (Gästerna) ville profva mitt öl. Hallström Sagodr. 58 (1910).
δ) (†) motsv. PROV 1 c β: anställa tiondeprov o. d.; anträffat bl. i abs. anv. (Tiondeinspektorn) skulle wara medh uthi räknande, proffwande. Gyllenius Diar. 319 (c. 1670). DA 1771, nr 146, s. 3.
c) (numera bl. tillf.) motsv. PROV 1 d, e: sätta (ngn l. ngt) på (hårt) prov, pröva. (Jag, säger jätten, skall) uptänkia huad pina iag will profwa edert tålamod med. Verelius Gothr. 177 (1664).
d) allmännare, motsv. PROV 1 g.
α) (†) undersöka; granska, pröva. ÅngermDomb. 1648, s. 48. De yngsta ättebackar, som iag till 16000. profwat hafwer. Rudbeck Atl. 1: 133 (1679). Bevillnings-Utskottets arbete .. måste nödvändigt underkastas Riksens Ständers egen profning. AdP 1800, s. 154.
β) (numera bl. tillf.) försöka l. dyl. (Han, som haft blodstörtning, försöker) vända sig på rygg för att prova vad hans sköra kropp kan tåla. Lagerlöf Körk. 42 (1912).
2) intr., motsv. PROV 1: göra l. undergå prov; göra ngt på l. ss. prov; jfr 1 b β slutet, δ.
a) (ngt vard.) motsv. PROV 1 b: undergå inträdesprövning l. prova in (i läroanstalt). Han hade .. provat i samskolan. Johnson Se 245 (1936).
b) motsv. PROV 1 c; särsk.
α) kyrkl. (ss. sökande till en viss kyrklig befattning) förrätta gudstjänst (med predikan o. altartjänst) på prov, hålla provpredikan, provpredika; förr äv. i uttr. prova till en viss befattning. Skicka mig en profpredikan till andra lördagen i fastan — jag skall profva i Jakob. CFDahlgren (1824) hos Thomander TankLöj. 112. Profva till kyrkoherde. Sundén (1888).
β) (numera bl. tillf.) undervisa på prov; avlägga undervisningsprov (ss. sökande till en lärarbefattning). PedBl. 1875, s. 6. Rektor .. anordnar (undervisnings-)profvet sålunda, att den profvande .. under en eller .. två timmar meddelar profundervisning. SFS 1905, nr 26, s. 2. ÅbSvUndH LXI. 3: 26 (1940; om sökande till en folkskollärarbefattning).
3) tr.: gm prov resp. undersökning l. erfarenhet av viss tids användning o. d. komma till viss kännedom om (ngn l. ngt); jfr PROV 2, 3.
a) övergående i bet.: ha erfarenhet av, lära känna, pröva på, känna på; numera bl. tillf., med anslutning till 1. Them, som tillförende profwade och bruukadhe äre (ss. lärare). Thyselius HdlLärov. 1: 8 (1620). Berättade Her Grubbe .. att bönderna, som reda hafva probat thette Musköö salt, seija sig hafva bättre nytta af thetta än af Spanske saltet. RP 8: 270 (1640). Gambla Wänner och profvat Swärd, Ähre i nöden Gullet wärd. Grubb 242 (1665). Den, en gång fått denna hammar (dvs. skänkfrunsknytnäve) profva, / Säkert ägde all sin lefnad nog deraf. CFDahlgren 2: 193 (1842).
b) (†) förstå sig på? Lät Torparen såå Rofwor / Ty han så främmad Frucht (som granatäpplen, citroner m. m.) ej retteliga profwar. Spegel GW 119 (1685).
c) (†) vid prövning av föreliggande omständigheter finna (ngt) vara bevisat l. uppvisat, finna (se d. o. 8), pröva. 2SthmTb. 4: 40 (1569). Retten .. prowar att den äldre konan .. hafuer tubbat Nilla Pållsdotter till tiufueri. BtÅboH I. 6: 157 (1634). Höör af den Dygde-Hoop här Een, och där af profwa, / Hur Carl har warit städs sin egen Öfwer-mann. Dahlstierna (SVS) 101 (1698).
Särsk. förb.: PROVA AV10 4. (numera föga br.) till 1: prova; jfr avprova. Lundell (1893). Harlock (1944). särsk.
a) till 1 b β. Wirsén Vint. 279 (1890).
b) till 1 b γ: provsmaka, avsmaka; smaka på. Engström Äfv. 77 (1908). Det vart kafferep och man provade av brödet. Sjödin StHjärt. 220 (1911).
PROVA IN10 4.
1) (tillf.) till 1 b: passa in (ngt) med hjälp av upprepade provningar l. försök. Konstaplarne .. profvade in dem (dvs. de avlyfta grindarna). Engström Lif 41 (1903, 1907).
2) till 2 a: undergå inträdesprövning (vid läroanstalt). Ottelin BSorl. 86 (1904).
PROVA PÅ10 4.
1) (tillf.) till 1 b β: sätta på sig (en hatt) o. prova den, till dess den sitter rätt. (Flickorna) profvade på hattarna framför speglarna. Wägner Norrt. 9 (1908).
2) (föga br.) till 3: pröva på. Ahrenberg Männ. 5: 53 (1910). Siwertz Eld. 211 (1916).
PROVA UT10 4. till 1 b: välja ut (ngt) med hjälp av upprepade provningar. Ekeblad Bref 2: 176 (1660). Ingen bör .. köpa sig en hörlur utan att först hava provat ut den för honom lämpligaste. Holmgren ÖronSj. 73 (1925). jfr utprova.
Ssgr: A (i allm. till 1 b β, i sht skrädd.; jfr prov ssgr): PROV-BYST. jfr -docka, sbst.2 DN(A) 1933, nr 269, s. 23.
(1 b) -BÅGE. oftalm. glasögonbåge för användning vid utprovning av glasögon. Löwegren Oftalm. 23 (1923).
-DAM. vid konfektionsfabrik l. dyl. anställd dam, på vilken klädesplagg provas. GHT 1926, nr 93 A, s. 24.
-DOCKA, sbst.2 (sbst.1 se prov ssgr). docka i kroppsstorlek, använd att därpå prova o. tillpassa klädesplagg. Jensen Audoux MClaireAt. 15 (1922).
-FÄRDIG. färdig för provning. VRP 24/10 1735.
-MÄRKE. (numera bl. tillf.) (krit)märke som göres på ett plagg vid provning. Schönberg NatKlädedr. 4 (1773).
-RUM, sbst.2 (sbst.1 se prov ssgr). rum för provning. SDS 1898, nr 335, s. 2.
B (†): (1) PROVE-MÄSTARE. probermästare. PrivSvStäd. 3: 481 (1583).
C (till 1, i sht i fackspr.): PROVNINGS-ANSTALT~02, äv. ~20. anstalt med uppgift att utföra prov (t. ex. materialprov l. maskinprov). Holmberg Artill. 3: Bih. 79 (1882). Statens provningsanstalt. SFS 1922, s. 1413.
-APPARAT. använd att därmed prova ngt. TT 1875, s. 41.
-BEVIS. konkret: bevis över utfört prov (o. därvid erhållna resultat). TT 1897, Allm. s. 291.
-CERTIFIKAT. jfr -bevis. SFS 1916, s. 1075.
-FÖRRÄTTNING. SFS 1882, nr 51, s. 10.
-INSTRUMENT. jfr -apparat. SPF 1839, s. 127.
-LOKAL, r. lokal för provning av ngt. TT 1877, s. 270.
-MASKIN. använd att därmed prova ngt. TT 1879, s. 95. SFS 1916, s. 1081.
-MÄRKE. märke som fästes på ngt för att visa att det undergått visst prov; jfr -bevis. SFS 1916, s. 1085.
-REGLEMENTE(T). sjöt. Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegii kungörelse med hållfasthets- och provningsbestämmelser för material till byggnads- och utrustningsdelar m. m. för fartyg (provningsreglemente). SFS 1927, s. 684 (rubrik).
-RESULTAT. 2NF 17: 1241 (1912).
-RUM, n. rum för provning av ngt. TT 1885, s. 82. särsk. till 1 b β: provrum (i beklädnadsaffär, syateljé o. d.). Tengroth Törst 113 (1948).
-SÄTT, n. Törngren Artill. 2: 21 (1795).
-TANK. skeppsb. vid modellförsök använd tank. 2SvUppslB 20: 51 (1951).
-TECKEN. telegr. Provningstecken användes för att avprova radioförbindelse. SoldatinstrSign. 1942, s. 85.
-TRYCK. tryck varmed ångpanna belastas vid prov. SFS 1925, s. 750.
Avledn.: PROVARE, se d. o.
PROVERSKA, f. till 1 b β: kvinna anställd i en beklädnadsaffär l. dyl. för att prova klädesplagg på kunderna. SDS 1904, nr 275 A, s. 1. SvD(A) 1931, nr 354, s. 22.
Spoiler title
Spoiler content